This is Néa

Vart tog det fina vädret vägen? Förra veckan vid den här tiden hade vi picknick i solen och kortbyxor, nu är det nästan så att jag vill krypa in under filten. Brrr! Fast Julia är lycklig över regnet, då blir det ju stora vattenpölar att hoppa i! Hon är helt tokig i regnet och tjuter högt av lycka, och kan stå länge, länge i fönstret och titta på det!

"Mamma, titta! Många, många datte! Komme egn!"

Typisk... Jag som skulle gå på bio idag. Dessutom är jag så toksugen på M-kulor att jag snart skriker högt. Skit, är vad det är....

...jag tyckte att jag var så himla rolig med det kortet, men icke då. Det var ju ingen som fattade, bara de som tyckte att Filip var elak som tog kort på mig när jag var magsjuk. *suck* Om man ska behöva förklara så förlorar det ju hela sin poäng.

...men jag har liksom inget att skriva om. Det händer inte mer än att jag ligger på soffan med fötterna i högläge och har ont. I tre dagar har jag ringt och försökt få en tid hos en läkare så att jag kan få hjälp, men hittills har ingen ens tittat på remissen.

Jag får be att återkomma när jag vet mer.

Fick ju som sagt inte komma till Dr. House, och idag fick jag besked att jag inte får komma till reumatologen heller, utan de skickade tillbaks mig till vårdcentralen igen.

Vad fan ska man behöva göra för att en läkare ska ta en titt på en egentligen?

Fick ett brev från läkaren på vårdcentralen att han skickat en remiss till reumatologen angående mina fötter, vilket fick mig att börja googla "reumatism". Det skulle jag aldrig gjort. Mina symptom (ont i fotlederna, knölar under huden på händer och vid armbågen, ont under fötterna) stämmer ganska bra in på ledgångsreumatism. Va? Jag är för ung för det!

Nu är jag nervös kan jag lova...

Jo, jag var faktiskt sjuk. Jättesjuk. Jag var så nära att bara krypa in i ett hörn och självdö, så dåligt mådde jag.

Det hela började med lite halsont. Jaha, halsfluss tänkte jag och gick till vårdcentralen. Nej, sa dom, det är en virusinfektion, inget att göra nåt åt, det får självläka.

I en vecka stod jag ut, sen gick jag tillbaks så att läkaren fick kolla igen. Samma svar, men nu fick jag även tipset att göra kamomillte och inhalera ångorna ifrån det. Det slutade med att jag satt och grät för att jag hade så ont. Filip fick tag i jourcentralen på Värnamo Sjukhus och jag fick åka dit. En kvart tog det, sen hade de tagit prover, konstaterat att jag hade halsfluss, skrivit ut penicillin och skickat hem mig igen.

Synd bara att det inte hjälpte.

Jag fick kåvepenin, vilket fick mig att kräkas som en hund. Återigen fick Filip ringa och läkaren skrev ut en annan sorts penicillin. Dock ville hon att jag skulle komma in så att hon fick ta en ny titt dagen efter. Jag fattar inte hur jag lyckades ta mig dit, jag var så trött och svag och hade vid den här tidpunkten inte ätit på en vecka, allt jag åt kom bara upp igen. Hon tittade i halsen och sa rätt ut att hon inte visste vad hon skulle göra. Jag hade ju fått penicillin, så nu borde jag bli frisk.

För att göra en lång historia kort så fick jag först åka ambulans till Värnamo sjukhus och fick där dropp då jag var uttorkad, samt antibiotika i sprutor. Hem igen och tillbaks dagen efter för mer sprutor. Trots detta blev jag inte bättre och en dag blev det tungt att andas. In till jourcentralen igen och denna gången blev jag skickad till Infektionskliniken i Jönköping där jag blev inlagd. Mera dropp, både vätske-,och näringsdropp (Jag hade ju som sagt inte ätit, och knappt druckit på en vecka) och där fick jag stanna en vecka. Jag var inte allt för kaxig när jag kom in, det kan jag lova.

Det var vid den här tidpunkten som jag var redo att ge upp, att bara lägga mig och dö. Allt för att slippa ha så ont och må så dåligt.

Efter en vecka fick jag äntligen komma hem. Jag var inte frisk, men betydligt bättre. Synd bara att det inte varade. En natt var jag hemma, sen blev det tungt att andas igen och jag fick åka in igen.

Inlagd en vecka till.

Det har visat sig att jag hade inte bara hade halsfluss utan även en svaljinfektion som satt precis ovanför luftstrupen. Den gjorde så att halsen svullnade, vilket gjorde att det blev tajt att andas. Hur kamomilltéet skulle hjälpt mot det kan man ju undra, jäkla inkompetenta läkare.

Jo just det, i samma veva som jag blev dålig så blev Julia också dålig. Hon fick hög feber och började frossa. Enligt sjukvårdsupplysningen ska man ALLTID besöka läkaren första gången ens barn frossar, så givetvis ringde vi.

Deras svar? Ge alvedon och återkom om tre dagar om det inte blivit bättre.

Vi fick inte ens komma in så att de kunde titta på henne. Senare under dagen blev hon bara sämre och vi ringde igen. Tur att det går att få tag på någon på eftermiddagen. Det gick inte att ringa till vårdcentralen då de stängt telefonerna för dagen. Inte heller gick det att ringa akuten, för dit kunde man bara bli kopplad från vårdcentralen (som alltså inte gick att få tag på). Tillslut fick Filip tag i nån växelreceptionist som han skrämde till att jaga rätt på någon sköterska. Hon rådde oss då till att åka till barnakuten i Jönköping.

Och vad var det för fel på Julia? Öroninflammation.

Akutläkaren förstod inte alls varför vi blivit skickade dit, en öroninflammation tar man lätt hand om på vårdcentralen. Ja, om man får komma dit ja.

I alla fall, nu är jag äntligen hemma igen, och förhoppningsvis får jag stanna hemma nu och slippa vara sjuk mer.

Och något som är ännu roligare är att just nu är Johan och Marika inne på BB och klämmer ut en liten kusin till Julia. :)