Pain and suffering...
Jag blev sjuk i natt, min mage gjorde fruktansvärt ont, så jag tvingade lilla mamma att köra mig till sjukhuset.
Och vad hände?
Ja du, eftersom jag var tvungen att vänta så länge, så gick mitt magont över. Är det typiskt eller vad? Jag hade ont i över 12 timmar, och när det var som värst så svor jag, jag grät, jag ville ha droger och jag svor på att jag minsann ALDRIG skulle ha några barn om det gjorde så här ont att föda dem.
Nu hindrade ju inte det sjuksköterskorna ifrån att plåga mig lite till.
Jag är värsta kycklingen är det gäller nålar och sprutor, och när den första sköterskan inte lyckasdes med att ta ett enkelt blodprov, så ringde hon efter hjälp. In kommer en manlig sköterska (skötare??) och tar fram den största nålen han kan hitta på hela sjukhuset och bara hugger in den i armen på mig. Jag trodde allvarligt att armen skulle trilla av, och att jag skulle dö. Gjorde verkligen ont som f-n, och eftersom jag varken sovit eller ätit var jag på väg att svimma. Jag fick snällt lägga mig, och var nära på att kasta upp.
Det är så roligt att sitta och vänta på farbror doktorn.. eller inte. :(
Det värsta med hela proceduren var att de kunde inte hitta någon som helst fel på mig, förutom att mina testresultat inte var bra, så imorgon får jag komma tillbaks och testas lite till. Detta betyder mer väntande, mer huggande och mer tortyr. *suck* Det är verkligen stackars, stackars Linnéa just nu.
Jag behöver någon som kan hålla mig i handen. *snyft*
Och vad hände?
Ja du, eftersom jag var tvungen att vänta så länge, så gick mitt magont över. Är det typiskt eller vad? Jag hade ont i över 12 timmar, och när det var som värst så svor jag, jag grät, jag ville ha droger och jag svor på att jag minsann ALDRIG skulle ha några barn om det gjorde så här ont att föda dem.
Nu hindrade ju inte det sjuksköterskorna ifrån att plåga mig lite till.
Jag är värsta kycklingen är det gäller nålar och sprutor, och när den första sköterskan inte lyckasdes med att ta ett enkelt blodprov, så ringde hon efter hjälp. In kommer en manlig sköterska (skötare??) och tar fram den största nålen han kan hitta på hela sjukhuset och bara hugger in den i armen på mig. Jag trodde allvarligt att armen skulle trilla av, och att jag skulle dö. Gjorde verkligen ont som f-n, och eftersom jag varken sovit eller ätit var jag på väg att svimma. Jag fick snällt lägga mig, och var nära på att kasta upp.
Det är så roligt att sitta och vänta på farbror doktorn.. eller inte. :(
Det värsta med hela proceduren var att de kunde inte hitta någon som helst fel på mig, förutom att mina testresultat inte var bra, så imorgon får jag komma tillbaks och testas lite till. Detta betyder mer väntande, mer huggande och mer tortyr. *suck* Det är verkligen stackars, stackars Linnéa just nu.
Jag behöver någon som kan hålla mig i handen. *snyft*
Kommentarer
Postat av: Carina
You are such a wanker,,,haha eller hur var det de sa i somras???och även du tusen gånger...vill jag minnas...
Postat av: Mia
Hur är det med dig? vet dom inte alls vad det var?
Kram
Postat av: Mia
bild fixad
Trackback
