This is Néa

Min älskade pojkvän är inte riktigt som alla andra, det är ett som är klart.  I förrgår morse till exempel när vi vaknade, så vände han sig mot mig, myste lite och sa sen:
-Nu är det snart jul! med ett stort leende på läpparna.

Jul??

Herregud, det är ju bara september.

Senare, när vi var på väg till hans far, spelades det helt plötsligt julmusik på högsta volym i bilen.  Vad säger man liksom?

Apropå Filips far, gissa om jag var nervös på väg dit. Det är ju allid nervöst att träffa svärföräldrarna för första gången, och kanske ännu mer så när det gått så fort som det har för oss. Dessutom har Filip berättat om hur hans far gärna skojar mycket och tycker om att driva med folk, vilket knappast hjälpte. Jag insåg ju ganska snabbt att jag skulle bli så bortgjord att det bara smällde om det, eftersom jag tror på allt som folk säger till mig. Fjärilar i magen räcker inte för att beskriva hur det kändes, jag var beredd på att be Filip att vända bilen och ta hem mig.

Så hur gick det då?

Det gick jättebra, Filips far, styvmor och lillebror var alla jättesnälla och trevliga, och jag tror (hoppas) att jag lyckades göra ett någolunda bra intryck på dem. Jag gjorde inte bort mig helt i alla fall, och det är ju skönt.


Brandon bakar pizza med sin farfar

Igår var vi hela dagen på badhuset och badade, synd bara att jag inte tänkte lite innan, då hade jag ju vetat att det skulle vara massa bebisar där, en söndag, vad tänkte jag på liksom. Bortsett ifrån det, så var det väldigt trevligt, trots att Brandon och hans far gjorde sitt bästa för att dränka mig emellanåt, men som ni märker så är jag fortfarande kvar.

Nu är det tillbaks till verkligeheten, upp tidigt och skjutsa och hämta.

Ha en underbar vecka!