Day 7: Your best friend
Min bästa vän?
Jag tror inte att jag har någon "bästa vän". Missförstå mig inte nu, jag har vänner, bra vänner till och med, men att någon av dem skulle vara bättre än någon annan, nej, det tror jag inte.
Min allra första bästa vän var nog Niklas (samma som första kärleken), sen när jag började på dagis var det Anna Bengtsson som var min bästa kompis. Jag kommer inte ihåg så mycket om henne förutom hennes namn, att hon hade kort hår och att killen jag var kär i (Erik) var kär i henne. Värsta triangeldramat redan vid unga år!
Något som en del kanske tycker är konstigt är att jag fortfarande är väldigt bra vän med ett ex. Ett tag pratade vi i telefon nästan dagligen. Det finns t.o.m pojkvänner som blivit riktigt avundsjuka och försökt få mig att sluta prata med honom (Inte Filip dock), men det kommer aldrig att hända. Även om vi inte pratar så ofta längre, så är han ändå en av mina nära vänner. Han har funnits i mitt liv i över 20 år, och aldrig att jag skulle ändra på det för att någon säger så.
Jag har aldrig riktigt förstått det där med att man måste vara ovänner bara för att det är slut. Min mamma är till exempel vän med ett annat ex till min pappa, och jag har blivit vän med ett av Filips ex (mamman till hans barn). Hon kommer ju alltid att finnas i min närhet, våra barn är syskon, så varför göra det svårt för sig? (Nu är hon också en normal människa, utan minsta tillstymelse till bitterhet och agg, så det är inte speciellt svårt.)
Nej, mindre hat och mer kärlek så blir det bra tillslut.
