Day 16:Your first kiss
Det finns egentligen inte så mycket att säga om min allra första kyss. Vi var på party (otroligt viktigt att man sa "party" och INTE "kalas" hos Sofia, en klasskompis, och jag hade nyligen blivit ihop med Martin, som han hette. Jag tror att jag gick i 6:an och han var ett år yngre.
Av någon anledning var vi i alla fall inne i Sofias sovrum (Jag vet vad ni tänker, men nej, vi var inte ensamma, det var flera andra där. Det var liksom inget hångelrum, utan vi satt där och pratade, säkert 10 pers). Av någon anledning kysstes vi, kanske för att vi var nyfikna, kanske var det "Sanning eller konsekvens", jag minns inte.
Det jag minns är däremot att jag tyckte att det var hemskt.
Blött och klabbigt och slabbigt, bara äckligt helt enkelt.
Och jag blev rädd. Rädd för att han skulle vilja kyssas fler gånger och det ville ju inte jag. Så jag kom på någon lam ursäkt och gick ut ur rummet för att inte komma tillbaks. Jag vågade inte. Jag skickade in någon tjejkompis som fick göra slut med killen åt mig.
Kanske inte mitt stoltaste ögonblick, men det var så det var.
(Jag kan säga att jag kommit över min rädsla, och jag tror att mina efterföljade pojkvänner är ganska glada för det. Eller, det hoppas jag i alla fall)
Av någon anledning var vi i alla fall inne i Sofias sovrum (Jag vet vad ni tänker, men nej, vi var inte ensamma, det var flera andra där. Det var liksom inget hångelrum, utan vi satt där och pratade, säkert 10 pers). Av någon anledning kysstes vi, kanske för att vi var nyfikna, kanske var det "Sanning eller konsekvens", jag minns inte.
Det jag minns är däremot att jag tyckte att det var hemskt.
Blött och klabbigt och slabbigt, bara äckligt helt enkelt.
Och jag blev rädd. Rädd för att han skulle vilja kyssas fler gånger och det ville ju inte jag. Så jag kom på någon lam ursäkt och gick ut ur rummet för att inte komma tillbaks. Jag vågade inte. Jag skickade in någon tjejkompis som fick göra slut med killen åt mig.
Kanske inte mitt stoltaste ögonblick, men det var så det var.
(Jag kan säga att jag kommit över min rädsla, och jag tror att mina efterföljade pojkvänner är ganska glada för det. Eller, det hoppas jag i alla fall)
Kommentarer
Trackback
