This is Néa

Vem är jag? Hur beskriver man sig själv? Jag är mamma, sambo, dotter, syster och vän, men vad säger det om min person egentligen?

Jag skulle vilja vara en sån som kan måla vackra tavlor, men det kan jag inte. En sån som kan måla porträtt som om det vore ingenting. Då skulle jag måla av Julia med jämna mellanrum, så att man ser utvecklingen.

Jag skulle vilja vara en sån som kan skriva långa, roliga texter, men det kan jag inte. Inte kan jag skriva öppet och självutlämnade på ett sätt som berör. Skriva kan jag, men vem orkar läsa mitt pladder?

Jag skulle vilja vara riktigt smart. Alltså smart som i välutbildad. Men ska man utbilda sig måste man veta vad man vill bli, det vet inte jag. Nu när jag tänker efter så vet jag inte ens om jag vill vara så himla välutbildad. Eller jo. Eller nej. Ni ser problemet va? Jag vill vara smart, men ibland kan det vara skönt att ha ett jobb där man bara behöver göra det man ska, utan att behöva tänka. Andra dagar vill man känna att man gör något som faktiskt spelar någon roll.

Jag skulle vilja vara Supermamman med ett riktigt stort 'S'. Jag skulle vilja ha intresset att laga mat och baka bullar. Att inte tröttna på att leka med Julia efter 10 minuter. Att ha intresset och orken att gå på alla sångstunder, öppna förskolor och babysim som finns. Just nu är det bara babysim som gäller. Jag skulle vilja kunna sy fina kläder till henne, kunna slänga ihop en klänning bara så där, helst av gamla kläder och restbitar, och att det ska bli fint. Jag skulle vilja kunna sticka och virka, nu har jag tur om jag kan virka ihop en grytlapp.

Jag skulle vilja vara sambon från Himlen, som aldrig har PMS eller blir arg. Som alltid står med maten färdig och ett leende på läpparna. Som aldig låter tvättkorgen bli full, eller låter tvätten hänga en dag extra för att jag är trött. Som aldrig blundar för den där dammtussen bakom soffan och vilar en stund med Julia istället. Som aldrig tjatar när Filip glömmer saker eller när bonusbarnen lämnar disk överallt.

Inget av detta är jag. Jag är inte perfekt på något vis. Jag blir arg, sur och ledsen, men också glad och sprallig. Lite för mycket ibland, på Peltor fick jag skäll för att jag skrattade för mycket. Jag kan vara trött och lat, men också pigg och dansa runt med Julia. Jag kan vara allvarlig, men också fjanta mig till max för att få ett skratt av henne. Jag kan verka kall och hård, men i själva verket är jag full av känslor och en liten mjukis.

Jag är egentligen väldigt blyg och osäker, men har lärt mig att fejka självförtroende. Lite grann i alla fall. Innerst inne sitter dock en liten Linnéa och väntar på att någon ska avslöja henne som den lilla tönten hon egentligen är. Oftast leder detta till att jag säger fel saker vid fel tillfällen. Jag hatar bråk och är dålig på att ta kritik just av dessa anledningar. Likadant är jag otroligt dålig på att framhäva mig själv. Hade man kunnat få ett jobb utan att behöva gå på intervju först så hade det varit himmelriket.

Jag känner mig inte alls bekväm bland människor jag inte känner. Oftast hamnar jag lite i utkanten där jag studerar de andra innan jag blandar mig i. Hotellreceptionist var ju verkligen ett passande yrke för mig med tanke på allt detta, men jag lärde mig att 'stänga av', och le! Man kan komma otroligt långt med ett leende.

Det här blev visst väldigt mycket om vem jag INTE är, och lite mindre om vem jag är, men visst säger väl det också en del om en människa?