Glad Midsommar!
Synd bara att det regnade så att lilla Julis inte kunde ha sin fina sverigeklänning på sig. Det fick helt enkelt bli regnställ istället. Men för att ta det från början så startade vi dagen med att åka till Ullared. Vi var där vid 8.30 och klara 1½ timme senare. Lite lagon sådär. Vi hittade nästan allt vi skulle, och Julia fick både en docka och en Bobbycar. Det var en lycklig liten tjej här hemma sen.
Efter lunch och tupplur bar det så av till High Chaparral och midsommarfirande. Eftersom Filip jobbar där hela helgen passa vi på att möta upp med honom också så att Julia fick gosas lite med sin pappa. Inte för att det var så intressant, hon hittade en vattenpöl som var otroligt rolig att stå och dansa i, så pappa fick nöja sig med lite snabbgos.
(Julia övar sig på sitt "bad ass-face")
När det var dags för dans runt stången så stod Julia vid sidan av, tittade lite på barnen och började sen dansa för sig själv. Det var inte jättemycket folk utan jag tycker att det var ganska lagom, och de lite större barnen verkade tycka att det var roligt att dansa och leka med Lucky Luke och Bröderna Dalton. Vi. däremot, gick när det blev lekar, Julia förstår ju ändå inte det där med regler än. Man kan tycka att hon borde det, hon är ju ändå 10 månader menar jag, men icke.
Nu ligger den lilla grisen och snarkar gott i sängen och jag tror faktiskt att jag ska ta och krypa ned jag med, med min nya Mari Jungstedt-bok.
Natti-natti
Efter lunch och tupplur bar det så av till High Chaparral och midsommarfirande. Eftersom Filip jobbar där hela helgen passa vi på att möta upp med honom också så att Julia fick gosas lite med sin pappa. Inte för att det var så intressant, hon hittade en vattenpöl som var otroligt rolig att stå och dansa i, så pappa fick nöja sig med lite snabbgos.
(Julia övar sig på sitt "bad ass-face")
När det var dags för dans runt stången så stod Julia vid sidan av, tittade lite på barnen och började sen dansa för sig själv. Det var inte jättemycket folk utan jag tycker att det var ganska lagom, och de lite större barnen verkade tycka att det var roligt att dansa och leka med Lucky Luke och Bröderna Dalton. Vi. däremot, gick när det blev lekar, Julia förstår ju ändå inte det där med regler än. Man kan tycka att hon borde det, hon är ju ändå 10 månader menar jag, men icke.
Nu ligger den lilla grisen och snarkar gott i sängen och jag tror faktiskt att jag ska ta och krypa ned jag med, med min nya Mari Jungstedt-bok.
Natti-natti
Har jag förresten sagt att hon går nu?
Kryper gör hon bara om det blir för krångligt annars går hon hela tiden. Lillpluffsan!
Min lilla midsommartjej
Varför gå med vagnen när man kan sitta i den?
Day 16:Your first kiss
Det finns egentligen inte så mycket att säga om min allra första kyss. Vi var på party (otroligt viktigt att man sa "party" och INTE "kalas" hos Sofia, en klasskompis, och jag hade nyligen blivit ihop med Martin, som han hette. Jag tror att jag gick i 6:an och han var ett år yngre.
Av någon anledning var vi i alla fall inne i Sofias sovrum (Jag vet vad ni tänker, men nej, vi var inte ensamma, det var flera andra där. Det var liksom inget hångelrum, utan vi satt där och pratade, säkert 10 pers). Av någon anledning kysstes vi, kanske för att vi var nyfikna, kanske var det "Sanning eller konsekvens", jag minns inte.
Det jag minns är däremot att jag tyckte att det var hemskt.
Blött och klabbigt och slabbigt, bara äckligt helt enkelt.
Och jag blev rädd. Rädd för att han skulle vilja kyssas fler gånger och det ville ju inte jag. Så jag kom på någon lam ursäkt och gick ut ur rummet för att inte komma tillbaks. Jag vågade inte. Jag skickade in någon tjejkompis som fick göra slut med killen åt mig.
Kanske inte mitt stoltaste ögonblick, men det var så det var.
(Jag kan säga att jag kommit över min rädsla, och jag tror att mina efterföljade pojkvänner är ganska glada för det. Eller, det hoppas jag i alla fall)
Av någon anledning var vi i alla fall inne i Sofias sovrum (Jag vet vad ni tänker, men nej, vi var inte ensamma, det var flera andra där. Det var liksom inget hångelrum, utan vi satt där och pratade, säkert 10 pers). Av någon anledning kysstes vi, kanske för att vi var nyfikna, kanske var det "Sanning eller konsekvens", jag minns inte.
Det jag minns är däremot att jag tyckte att det var hemskt.
Blött och klabbigt och slabbigt, bara äckligt helt enkelt.
Och jag blev rädd. Rädd för att han skulle vilja kyssas fler gånger och det ville ju inte jag. Så jag kom på någon lam ursäkt och gick ut ur rummet för att inte komma tillbaks. Jag vågade inte. Jag skickade in någon tjejkompis som fick göra slut med killen åt mig.
Kanske inte mitt stoltaste ögonblick, men det var så det var.
(Jag kan säga att jag kommit över min rädsla, och jag tror att mina efterföljade pojkvänner är ganska glada för det. Eller, det hoppas jag i alla fall)
Julia 10 månader
Day 15: Your dreams
Vad drömmer jag om egentligen?
Rent personligt har jag nog ganska materialistiska drömmar: Jag skulle vilja ha ett hus med stor tomt som Julia kan springa runt i, en sommarstsuga vid havet, resor och upplevelser.
Utöver det finns mina förhoppningar (det är väl en sorts drömmar?) om att det ska gå bra för Julia i livet, att hon ska slippa för mycket besvikelser, att hon ska vara duktig i skolan och få ett bra jobb som hon trivs med. Det är till och med så att jag hoppas att hon ska bli lite nördig, inte så mycket så att hon blir mobbad eller så, men tillräckligt mycket för att hon ska jobba på bra och skaffa bra betyg. Sen får det ju inte gå till överdrift, hon måste ju leva också, men jag önskar att hon kommer att trivas bättre i skolan än vad jag gjorde.
Mina drömmar har ändrats med åren, innan har de handlat väldigt mycket om barn och att jag velat ha MASSVIS, men nu känns det som att det räcker med Julia. Kanske ett till, lite längre fram, men definitivt inte något fotbollslag. Jag får dåligt samvete bara jag tänker på att skaffa ett till, då skulle ju Julia inte få lite mycket tid och uppmärksamhet. Jag skulle ju inte ha tid att sitta och gosa med henne när hon är trött, eller busa några längre stunder för det kulle finnas en liten till som också behöver sin mamma. Ja, jag vet att barn har haft syskon i alla tider och det har blivit folk av dem också, men det känns inte rätt just nu. Kanske om något år, kanske inte alls, vi får se.
Någon som däremot drömmer om ett fotbollslag (eller varför inte två) år Filip. Han kör enligt devisen: Mer barn=mer kärlek. Visst, det kanske stämmer, men han får nöja sig med de tre som han redan har. Trots det så går det inte en dag utan att han nämner något om "bebis". "Du ska få se, jag är Dionysos (fertilitetsguden (och vinets)) personiferiad, du ska se att du redan är gravid! Mina "killar" vet vad de gör!"
Män alltså!
(Det blev visst inte så mycket om mina drömmar, mer babbel, men vadå? Det är ju ändå min blogg. ;) )
Rent personligt har jag nog ganska materialistiska drömmar: Jag skulle vilja ha ett hus med stor tomt som Julia kan springa runt i, en sommarstsuga vid havet, resor och upplevelser.
Utöver det finns mina förhoppningar (det är väl en sorts drömmar?) om att det ska gå bra för Julia i livet, att hon ska slippa för mycket besvikelser, att hon ska vara duktig i skolan och få ett bra jobb som hon trivs med. Det är till och med så att jag hoppas att hon ska bli lite nördig, inte så mycket så att hon blir mobbad eller så, men tillräckligt mycket för att hon ska jobba på bra och skaffa bra betyg. Sen får det ju inte gå till överdrift, hon måste ju leva också, men jag önskar att hon kommer att trivas bättre i skolan än vad jag gjorde.
Mina drömmar har ändrats med åren, innan har de handlat väldigt mycket om barn och att jag velat ha MASSVIS, men nu känns det som att det räcker med Julia. Kanske ett till, lite längre fram, men definitivt inte något fotbollslag. Jag får dåligt samvete bara jag tänker på att skaffa ett till, då skulle ju Julia inte få lite mycket tid och uppmärksamhet. Jag skulle ju inte ha tid att sitta och gosa med henne när hon är trött, eller busa några längre stunder för det kulle finnas en liten till som också behöver sin mamma. Ja, jag vet att barn har haft syskon i alla tider och det har blivit folk av dem också, men det känns inte rätt just nu. Kanske om något år, kanske inte alls, vi får se.
Någon som däremot drömmer om ett fotbollslag (eller varför inte två) år Filip. Han kör enligt devisen: Mer barn=mer kärlek. Visst, det kanske stämmer, men han får nöja sig med de tre som han redan har. Trots det så går det inte en dag utan att han nämner något om "bebis". "Du ska få se, jag är Dionysos (fertilitetsguden (och vinets)) personiferiad, du ska se att du redan är gravid! Mina "killar" vet vad de gör!"
Män alltså!
(Det blev visst inte så mycket om mina drömmar, mer babbel, men vadå? Det är ju ändå min blogg. ;) )
Jahapp...
... så var då ännu en dag till ända. Julia tyckte att hon skulle få stanna uppe lite längre idag, vilket varken jag eller hennes pappa höll med om, vilket resulterade i vilda protester. I 1,5 timme. Pust!
Jag har egentligen inte så mycket att säga idag, men Marika tvingar mig att skriva så nåt för jag väl kasta ur mig då. Imorgon ska Filip åka med pojkarna till Halmstad för att fira lillebror Sebastian som tar studenten (Grattis!!!), men jag och Julia roar oss med ett besök på BVC istället. Jag tror att det blir lugnast så faktiskt, även om det hade varit kul att få gratta honom.
BVC var det ja, vi har inte varit där på 2 månader, så nu ska det bli spännade att se om hon fortfarande växer som hon ska. Det har ju hänt så himla mycket på sista tiden, hon går ganska mycket och ofta nu, och inte är hon tyst några längre stunder. Hon säger inte så många ord men hon kan säga "pappa" på svenska OCH polska, "titta" och "dää" (där). Hon kan även berätta vad hunden, katten, fåret, hästen och kossan säger. Det är väldigt intressant att pilla mig i ansiktet, naveln, på tuttarna och håret (både kamma och dra), och ni skulle höra glädjetjuten när hon hittar som boll! Hörselskydd, tack!
Filip sitter i soffan bredvid och hoppas att jag ska skriva att han är "en gud", "min kung" eller i alla fall "att han äger" (hans ord, inte mina), men jag tror nog att jag hoppas över det och går och lägger mig istället.
God natt alla!
Jag har egentligen inte så mycket att säga idag, men Marika tvingar mig att skriva så nåt för jag väl kasta ur mig då. Imorgon ska Filip åka med pojkarna till Halmstad för att fira lillebror Sebastian som tar studenten (Grattis!!!), men jag och Julia roar oss med ett besök på BVC istället. Jag tror att det blir lugnast så faktiskt, även om det hade varit kul att få gratta honom.
BVC var det ja, vi har inte varit där på 2 månader, så nu ska det bli spännade att se om hon fortfarande växer som hon ska. Det har ju hänt så himla mycket på sista tiden, hon går ganska mycket och ofta nu, och inte är hon tyst några längre stunder. Hon säger inte så många ord men hon kan säga "pappa" på svenska OCH polska, "titta" och "dää" (där). Hon kan även berätta vad hunden, katten, fåret, hästen och kossan säger. Det är väldigt intressant att pilla mig i ansiktet, naveln, på tuttarna och håret (både kamma och dra), och ni skulle höra glädjetjuten när hon hittar som boll! Hörselskydd, tack!
Filip sitter i soffan bredvid och hoppas att jag ska skriva att han är "en gud", "min kung" eller i alla fall "att han äger" (hans ord, inte mina), men jag tror nog att jag hoppas över det och går och lägger mig istället.
God natt alla!
Surprise!
Snacka om att bli förvånad!
För att inte tala om denna...
Jäklar, vad jag bölade. Jag riktigt fulgrät, ni vet när man gråter så att hela ansiktet skrynklas ihop, snoret rinner och andningen blir nästan hickande mellan alla snyftningar. Tur att jag var ensam!
(Jag kan säga att jag klarade inte av att se hela, inte ens 3 minuter av den)
Alltså allvarligt...
...jag har blivit så förbaskat blödig sen jag fick barn. Eller rättare sagt sen jag blev gravid. Jag grät ju för allting, tv:program, ensamma barn på lekplatsen, blogginlägg för att inte prata om Sofias student. Jag var på gränsen att brista ut i storgråt ungefär hela tiden. Som till exempel när lilla Isa stod ensam bland alla människor, med sin lilla tallrik i handen och väntade på Sofia, så att hon kunde få sitta med henne och de stora tjejerna och äta.
Det senaste i raden av saker som fått mig att fälla en tår (eller flera) är detta klippet med en skolfröken som försöker hålla skolbarnen lugna medans det är skottlossning utanför. Jag vet inte varför det berör mig så, men det gör det.
Det senaste i raden av saker som fått mig att fälla en tår (eller flera) är detta klippet med en skolfröken som försöker hålla skolbarnen lugna medans det är skottlossning utanför. Jag vet inte varför det berör mig så, men det gör det.
Day 14: What you wore today
Okej, nu tar vi nya tag här på bloggen efter långt uppehåll pga flytten. Första punkten på listan är att komma igång med mina "dagar" igen. Så här är då dag 14.
Idag hade jag på mig en ljusgrön tunika med vita, gråa och rosa prickar på och jeans leggings. Tyvärr har jag inte hittat min kamera efter flytten (bland annat), så något kort blev det inte. Jag ska se som jag kan hitta någon bild på Ullaredsbloggen kanske.
(Den skymtar längst ned i hörnet)
Annars knallar det på som vanligt. Julia har idag invigt sin pool, och det tog inte länge förrän en liten pojke och hans lillasyster kom fram och tittade. Jag gissar på att Julia kommer att få sällskar i sin pool i sommar.
Imorgon hade jag och Julia tänkt åka och hälsa på Filip på High Chaparrall, men det var lite väl mycket folk för att det skulle vara någon bra idé. Det är motorcykelhelg där och över 5000 personer som gasar högljudda motorcyklar och dricker öl. Vi får helt enkelt ta det någon annan gång. Lite kul får vi dock ha för på söndag kommer lilla Isa och busar (ja, Johan och Marika också såklart), och det skulle inte förvåna mig om poolen då åker fram igen.
Nu tänker jag ta och hoppa i sängen, de senaste dagarna har det varit lite dåligt med sömn. Ena natten vaknade vi av att ett flygplan höll på att krascha (eller ja, det lät som det, men det visade sig att det var en helikopter som flög över), nästa natt som Julia dåligt och inatt var det något mongo som fick för sig att smälla smällare och raketer mitt i natten.
Tack så jäkla mycket för det.
Idag hade jag på mig en ljusgrön tunika med vita, gråa och rosa prickar på och jeans leggings. Tyvärr har jag inte hittat min kamera efter flytten (bland annat), så något kort blev det inte. Jag ska se som jag kan hitta någon bild på Ullaredsbloggen kanske.
(Den skymtar längst ned i hörnet)
Annars knallar det på som vanligt. Julia har idag invigt sin pool, och det tog inte länge förrän en liten pojke och hans lillasyster kom fram och tittade. Jag gissar på att Julia kommer att få sällskar i sin pool i sommar.
Imorgon hade jag och Julia tänkt åka och hälsa på Filip på High Chaparrall, men det var lite väl mycket folk för att det skulle vara någon bra idé. Det är motorcykelhelg där och över 5000 personer som gasar högljudda motorcyklar och dricker öl. Vi får helt enkelt ta det någon annan gång. Lite kul får vi dock ha för på söndag kommer lilla Isa och busar (ja, Johan och Marika också såklart), och det skulle inte förvåna mig om poolen då åker fram igen.
Nu tänker jag ta och hoppa i sängen, de senaste dagarna har det varit lite dåligt med sömn. Ena natten vaknade vi av att ett flygplan höll på att krascha (eller ja, det lät som det, men det visade sig att det var en helikopter som flög över), nästa natt som Julia dåligt och inatt var det något mongo som fick för sig att smälla smällare och raketer mitt i natten.
Tack så jäkla mycket för det.
