Lite sällskap i sängen

Julia och världens minsta Hallo Kitty-docka kom för att gosa, och hur skulle jag kunna säga nej till ett sånt litet troll? Hallo Kitty hade jag däremot klarat mig utan...


Vet inte hur mycket mer jag orkar...

Ska man verkligen behöva känna ångest över att vara i sitt eget hem?

Jag mår inte alls bra, som det är nu. Allra helst hade jag bara låst in mig i sovrummet de närmsta 3 månaderna, men det funkar ju inte riktigt med småbarn. Det går inte en dag utan att jag gråter och så fort jag vaknar sätter ångesten in. Jag vill inte kliva ur sängen och gå ned i den överjävliga röra som är. Igår t.ex var jag borta hos lillebror den största delen av dagen, och när jag kommer hem så får jag ställa mig och torka golvet det första jag gör. Någon hade nämligen spillt ganska mycket cola på golvet men skitit i att torka upp. Det var ju verkligen jättefräscht med tanke på att vi har myrproblem också, och de var överlyckliga! Det var inte bara en myra, om vi säger så. Så här är det varje dag, saker spills utan att torkas upp, disk lämnas där de åt (mest vardagsrummet), godispapper och läskflaskor slängs på golvet istället för i soporna, garderob, vad är det? Golvet duger väl bra (och då golvet i gemensamma utrymmen, inte på rummen) and so on... Jag anser att alla i det här huset är fullt kapabla till att plocka undan efter sig själva ( bortsett från Harry) och i 4 år har jag försökt med ALLT för att få till en ändring men det går inte. Jag har förklarat hur dåligt jag mår av röran och bett om hjälp tusen gånger. Nada.

Nu är det inte det enda problemet, men när man redan mår dåligt så behövs det inte så mycket mer. Jag vill bara ha mitt egna lilla krypin, där jag kan få ha saker där/som jag vill och ev röra är min egen, inte andras. Kanske kan vi komma bättre överens då också, när vi inte behöver se varandra hela tiden. Jag vill inte vakna och känna att jag inte vill gå upp, jag vill inte behöva bli irriterad och ledsen varje dag, flera gånger om dagen, och jag vill inte behöva stå ut med bråk och tjafs. Jag vill definitivt inte vara på dåligt humör och därmed få kortare tålamod med Julia och Harry, utan jag vill vara en glad och trevlig mamma som har ork att leka och hitta på roliga saker istället för att vilja ligga i sängen i ett mörkt rum.


Mina små hjärtan!


Bästa vännerna!

Lilla pluttan har haft så roligt hos kompisen idag! När jag kom för att hämta henne ekade skratten i hela huset och hon var inte alls sugen på att gå hem. Hon har redan bestämt att hon ska bjuda hem Leia så fort vi flyttat färdigt ( helst i morgon ), och då ska de leka i lekparken. Gullungen!

Den andra lille fisungen har idag ätit utan varken skrik eller bråk. Det har ju annars varit hans signum så fort det vankas mat, men nu så (peppar, peppar, ta i trä!). Allt som behövdes var tydligen att skita i burkmaten och ge samma som vi åt och en egen liten gaffel. Han var hur nöjd som helst och smaskade på som bara den. Nu håller jag fingrarna att det fortsätter så. :)


Lilla snuttan har blivit stor...

Idag ska hon nämligen för första gången följa med en kompis hem efter dagis och leka, utan att mamma eller pappa är med. Vad hände här liksom, när blev hon så stor? Vart är min lilla bebis?


Spännande dag!

Idag har jag varit på möte med ett företag som ska hjälpa mig att skaffa ett jobb när mammaledigheten är slut. Kanske lite tidigt, det är ju ändå 4-5 månader kvar, men bättre att vara ute i tid, än att vara för sen! Jag var ganska nervös innan, kändes som jag skulle på arbetsintervju, men det gick hur bra som helst, och killarna (männen/gubbarna/vad man nu vill kalla dem), var hur trevliga som helst. I augusti ska vi träffas igen och så ska jag få göra ett personlighetstest samt ett vägledningstest för att se vad som kan tänkas passa mig. Just nu bryr jag mig inte jättemycket om vad jag får för jobb, det är inkomsten som är det viktiga, men det ska bli ganska intressant att se vad de här testen kommer fram till, kanske visar de nån sida som jag inte var så medveten om?

Annars är det ganska lugnt här, även om det är ganska påfrestande att bo ihop med sitt ex. Jag får ofta höra "Kan du inte flytta nu?" och "Den första september kan inte komma fort nog!", och om jag ska vara riktigt ärlig så har jag nog sagt det själv också ett par gånger. Det ska bli så skönt att få ha sitt eget att rå om, och kanske kunna komma överens igen istället för att ständigt tjafsa om allt och inget. I lördags kunde vi (jag och barnen) komma ifrån lite i alla fall när det var Hjulafton i Vaggeryds kommun. Vi mötte upp med mamma/mormor samt Johan, Marika och tuffaste lille Sigge som gjorde sin debut som modell! Han var nämligen med i en modevisning för Koola Kidz, en klädaffär för barn. Julia var mest intresserad av att det fanns en ponnyridning och sockervadd. Inte för att hon fick nån sockervadd, hon tycker inte ens om det, men tjata kunde man ju göra i alla fall. Idéer!

Nu ska jag lägga mig och försöka få lite sömn och hoppas på att Harry behagar sova inatt. Natten till idag sov han väldigt dåligt och beslutade sig för att vakna kl 05, vilket jag inte tyckte var fullt lika roligt som han! Då är det skönt att ha Filip hemma och bara lämna över och krypa ned i sängen igen, det kan jag lova!

(Förresten, kortet på barnen i trappan... Det är deras nya lek. De ligger på varsin sida och bara garvar åt varandra. Jag är nöjd så länge det varar, det kommer att gå alldeles för fort tills dom börjar slåss istället)


Svar till anonym

"Flytta dit du vill, ingen kan hindra dig. Stå på egna ben, jag vet inte vad du kommer från eller vart du vill flytta men gör det. Du kommer inte bli lycklig i lilla Gislaved med närhet till en man du inte vill ha. Stå på dig, du är inte en fånge."

Saken är den att för att jag ska få flytta från den här kommunen till min hemkommun behövs godkännande från pappan då vi har delad vårdnad. Eller rättare sagt, det behövs ett godkännande från fadern för att barnen ska få flytta. JAG skulle kunna flytta imorgon, men då är det utan barnen eftersom han inte godkänner en flytt för dom, och jag vill inte vara utan dom. Därför måste jag stanna kvar här.


Syskonkärlek (och mer lika än de vill erkänna).

De små liven ligger och håller handen när de sover. En stund senare har de vänt på sig och ligger likadant mot varandra.

Plutt-fisarna!


Deprimera mera...

Hu, idag suger verkligen. Jag är så förbannat trött på hela den här situationen. Jag vill bara ha min egen lägenhet och komma ifrån den här skiten. Jag är så trött på att bo i en jävla svinstia, men årtusendets suraste och otrevligaste man som sällskap. Den dagen jag står med nycklarna till min lägenhet i handen kommer att vara den lyckligaste på väldigt länge. Allra helst hade jag velat flytta hem igen, till hemkommunen där familj och vänner finns, men det har minsann exet satt stopp för! Inget flyttade från Gislaved inte! Att jag inte har nåt här, varken familj, vänner eller jobb spelar ingen roll, hans liv är här och då får jag minsann rätta mig efter det. :(

Suck, just nu vet jag verkligen inte hur jag ska klara av de här månaderna innan flytten. Jag går och lägger mig med ångest, för jag vill inte vakna. Då behöver jag ju gå upp och umgås med någon som jag absolut inte vill umgås med. Nätterna är min "egentid", då sover alla och jag sitter själv i sovrummet och andas ut, för en kort stund. Titta på TV, läsa en bok eller surfa. Dock finns hela tiden tanken där, att snart måste jag sova och sen är det morgon igen och jag måste upp och "umgås" (läs: bli arg eftersom jag bara möts av surhet, lathet och otrevliga kommentarer).

Om jag bara hade kunnat stanna i sovrummet hela sommaren...


Hemhjälp nån?

Jag behöver pengar SNABBT, nån som behöver hemhjälp? Jag är inte alls dyr, bara 10.000 ;)


High Chaparrall

De två senaste dagarna har vi spenderat i solen på High Chaparrall. Julia älskar det (och får göra av med lite energi) och det är perfekt nu innan semestrarna börjar och det blir packat med folk. Förra året tjatade hon sig blå om att hon skulle få åka den lilla "berg&dalbanan", men då fanns det ingen som kunde åka med henne (jag var gravid och Filip var, som vanligt, inte med). Idag var Christopher med så nu fick hon åka, och jisses, vad hon tjöt! Ja, av lycka då alltså! Hon hade kunnat vara kvar i en vecka på tivolit och bara åka karuseller.

På lördag far vi istället till Vaggeryd för Hjulafton, och tittar på när världens coolaste Sigge ska gå modevisning. Ett år gammal och redan modell, hur ska detta sluta? ;) Förhoppningsvis kommer det en tjej på fredag och köper Julias gamla vagn så att jag har råd att låta Julia göra lite aktiviteter då också, annars blir det nog inte så roligt för henne, Lill-skruttan.


Aaaaaaaaaaaaarrrrrggghhhhh!!

Fy fan, vad jag hatar att bo ihop men någon som är så jävla full av sig själv att det fan är patetiskt! Aldrig att han gör eller säger något fel, det är alla andra som har fel och är dumma i huvudet, själv är han så jävla perfekt (enligt sig själv alltså, alla andra med ögon i kroppen och vett i huvudet inser att det inte är sant!!)

Den 1 september kan inte komma fort nog, det är ett som är säkert!


Harry har fått en ny hjälm så att vi kan cykla...

... Och den är bara "lite" stor! Hahaha, han ser ut som en svamp!


RSS 2.0