Dop.
Vi har börjat fundera på lilla skruttans dop.
Kanske lite väl tidigt, vad vet jag, men detta för att svärmor ska kunna hinna med att boka billig biljett ifrån Polen.
Inte trodde jag att det skulle vara så himla krångligt. Jag vill ha ett litet dop, med bara oss, familjen och en präst, precis som det var på lilla Isas dop. Ingen gudtjänst alltså. Det får man inte här i Gislaved. Här har de bara dop vissa datum varje månad och det i samband med gudstjänster.
Jag kan ju tänka mig flera saker som är roligare än att sitta länge i en kyrka med en bebis som kommer att bli rädd varje gång det spelas på orgeln, som GIVETVIS kommer att gnälla och krångla bara därför att liksom.
Nu ligger mitt hopp hos Tofteryds församling istället, att vi ska få döpa henne, på det sättet som jag önskar, i Åkers kyrka. Det fungerade för Isa och jag hoppas att de inte ändrat några regler eller nåt på dessa 4 år.
Annars knallar livet på som vanligt. Vi fick finbesök häromdagen av 'tanterna' Marie och Angela, samt Isabell, och lillskruttan var skittråkig och sov sig igenom hela besöket typ. Som vanligt. Vi var och tog kort på henne för att fixa födelseannons i Värnamo Nyheter, och hon sov sig igenom det också. Vi försökte verkligen med allt för att hon skulle vakna, så att det skulle bli ett fint kort, men icke. Ju mer vi försökte, desto djupare sov hon. Tills vi kom hem. Jag skojar inte när jag säjer att hon slog upp ögonen så fort vi klev över tröskeln.
Skitunge!
Värre är det på kvällarna. Då vägrar hon att sova, och bara skriker. Stora tårar som rullar ned från kinderna och ingenting duger. Eller jo, pappa duger. Själv existerar jag inte i hennes värld just då. Lite jobbigt på helgerna eftersom Filip inte är hemma då utan är ute och ordningsvaktar. Inte kan jag muta henne med tutte heller eftersom mjölken försvann när jag blev sjuk. Jag försökte få igång det igen, men det resulterade bara i att hon blev arg för att det inte kom någon mat, så nu blir det bara flaska för hennes del. Själv pendlar jag mellan att tycka att det är skönt att någon annan kan mata, så att hon inte är så låst av mig och att tycka att det är skittråkigt att hon inte behöver mig på samma sätt längre.
Herregud, hur ska det gå när hon flyttar hemifrån?
Nej, nu ska jag passa på att trycka i mig lite mat medans det lilla livet snusar i sin vagn. Man får passa på.
Kanske lite väl tidigt, vad vet jag, men detta för att svärmor ska kunna hinna med att boka billig biljett ifrån Polen.
Inte trodde jag att det skulle vara så himla krångligt. Jag vill ha ett litet dop, med bara oss, familjen och en präst, precis som det var på lilla Isas dop. Ingen gudtjänst alltså. Det får man inte här i Gislaved. Här har de bara dop vissa datum varje månad och det i samband med gudstjänster.
Jag kan ju tänka mig flera saker som är roligare än att sitta länge i en kyrka med en bebis som kommer att bli rädd varje gång det spelas på orgeln, som GIVETVIS kommer att gnälla och krångla bara därför att liksom.
Nu ligger mitt hopp hos Tofteryds församling istället, att vi ska få döpa henne, på det sättet som jag önskar, i Åkers kyrka. Det fungerade för Isa och jag hoppas att de inte ändrat några regler eller nåt på dessa 4 år.
Annars knallar livet på som vanligt. Vi fick finbesök häromdagen av 'tanterna' Marie och Angela, samt Isabell, och lillskruttan var skittråkig och sov sig igenom hela besöket typ. Som vanligt. Vi var och tog kort på henne för att fixa födelseannons i Värnamo Nyheter, och hon sov sig igenom det också. Vi försökte verkligen med allt för att hon skulle vakna, så att det skulle bli ett fint kort, men icke. Ju mer vi försökte, desto djupare sov hon. Tills vi kom hem. Jag skojar inte när jag säjer att hon slog upp ögonen så fort vi klev över tröskeln.
Skitunge!
Värre är det på kvällarna. Då vägrar hon att sova, och bara skriker. Stora tårar som rullar ned från kinderna och ingenting duger. Eller jo, pappa duger. Själv existerar jag inte i hennes värld just då. Lite jobbigt på helgerna eftersom Filip inte är hemma då utan är ute och ordningsvaktar. Inte kan jag muta henne med tutte heller eftersom mjölken försvann när jag blev sjuk. Jag försökte få igång det igen, men det resulterade bara i att hon blev arg för att det inte kom någon mat, så nu blir det bara flaska för hennes del. Själv pendlar jag mellan att tycka att det är skönt att någon annan kan mata, så att hon inte är så låst av mig och att tycka att det är skittråkigt att hon inte behöver mig på samma sätt längre.
Herregud, hur ska det gå när hon flyttar hemifrån?
Nej, nu ska jag passa på att trycka i mig lite mat medans det lilla livet snusar i sin vagn. Man får passa på.
Kommentarer
Trackback
