Höstbus
Det är såå roligt att springa bland löven!
Gud, vad jag är trött...
Det är ju meningen att man ska vara utvilad när man vaknar, men jag är totalt slut. Julia vaknar fortfarande i alla fall två gånger varje natt (hon hade en vecka där hon sov hela natten och dessutom sov till åtta, men det gick snabbt över), och varje gång tar det MINST en halvtimme för mig att somna om, oftast mer. Det betyder att jag aldrig sover mer än tre timmar i sträck och eftersom jag oftast vaknar i alla fall två gånger av Filips snarkningar så betyder det att varje natt förlorar jag MINST två timmars sömn. Igår natt vaknade Julia tre gånger och Filip väckte mig lika många gånger vilket betydde minst tre timmars förlorad sömn. Nu vet jag att det är mer eftersom Filip fick värsta spelet då jag sparkade på honom för att han snarkade, vilket han påstår att han inte kommer ihåg, sen var det ju helt kört att somna om. I natt var det Julia som vaknade och fick spel, vilken ledde till att jag låg vaken mellan halv tolv och halv två ungefär.
I julklapp önskar jag mig en helg på hotell, bara till mig, och jag ska sova precis hela tiden.
Kidnappad bebis
Snart ska vi åka och hälsa på Julias älsklingsmorbror i Taberg. De har nyss flyttat och Isa har äntligen fått ett eget rum att stänga in sig i, och jag gissar på att min bebis kommer att bli kidnappad in dit, helst för alltid. Om Isa får bestämma alltså, hon är ju så förtjust i sin kusin.
Lekträffen igår var riktigt rolig för de små, även om Julia var väldigt lugn och stillsam. Totalt tvärtom mot vad hon är hemma med andra ord. Hon fick t.o.m en puss av en av killarna. Det ska minsann till att börja i tid.
Efteråt var det en slagen hjältinna som kom hem.
Skitväder...
Men vilket skitväder det kan vara då! Känner inte alla för att göra något idag, men jag och Julia ska iväg på lekträff med några av de andra ifrån föräldragruppen. Tänk, första gången vi träffades så låg de små liven still på en filt och bara tittade. Några, inklusive Julia, somnade en stund och de var helnöjda med att bara vara. Det är lite annat nu. Sist vi träffades fick jag springa efter Julia över hela BVC så att jag blev helt svettig och jag hörde inte så mycket av vad som sas.
Annars har det efter mycket tråk äntligen börjat bli roligare igen. Filip har dock rymt för ett par dagar, så vi får allt klara oss själva här hemma. Igår hade vi mamma här på besök då jag skulle gå på kurs och lära mig att rädda livet på Julia om något skulle hända henne, Gud förbjude! Julia visade upp alla sina trix, och busade för fullt. När jag kom hem låg hon så gott och snarkade i sin säng. Min lilla busfis!
Det går inte fort, men växer gör det
Äntligen går det att sätta små tofsar i håret!
Tillbaks!
Note to self: om man ska koka ägg kan det vara bra att faktiskt lägga i ägg i kastrullen.
Vilket mirakel!
Katten springer bort 2006 och nu, 5 år senare, dyker han upp på Facebook. Vad är oddsen för det liksom? Och vilken historia det har blivit, folk har skrivit som tokiga och t.o.m Sveriges Radio har hört av sig. Allt detta för min lilla mirakelkisse.
Imorgon är det jag som åker och hämtar hem honom!
Day 16:Your first kiss
Det finns egentligen inte så mycket att säga om min allra första kyss. Vi var på party (otroligt viktigt att man sa "party" och INTE "kalas" hos Sofia, en klasskompis, och jag hade nyligen blivit ihop med Martin, som han hette. Jag tror att jag gick i 6:an och han var ett år yngre.
Av någon anledning var vi i alla fall inne i Sofias sovrum (Jag vet vad ni tänker, men nej, vi var inte ensamma, det var flera andra där. Det var liksom inget hångelrum, utan vi satt där och pratade, säkert 10 pers). Av någon anledning kysstes vi, kanske för att vi var nyfikna, kanske var det "Sanning eller konsekvens", jag minns inte.
Det jag minns är däremot att jag tyckte att det var hemskt.
Blött och klabbigt och slabbigt, bara äckligt helt enkelt.
Och jag blev rädd. Rädd för att han skulle vilja kyssas fler gånger och det ville ju inte jag. Så jag kom på någon lam ursäkt och gick ut ur rummet för att inte komma tillbaks. Jag vågade inte. Jag skickade in någon tjejkompis som fick göra slut med killen åt mig.
Kanske inte mitt stoltaste ögonblick, men det var så det var.
(Jag kan säga att jag kommit över min rädsla, och jag tror att mina efterföljade pojkvänner är ganska glada för det. Eller, det hoppas jag i alla fall)
Av någon anledning var vi i alla fall inne i Sofias sovrum (Jag vet vad ni tänker, men nej, vi var inte ensamma, det var flera andra där. Det var liksom inget hångelrum, utan vi satt där och pratade, säkert 10 pers). Av någon anledning kysstes vi, kanske för att vi var nyfikna, kanske var det "Sanning eller konsekvens", jag minns inte.
Det jag minns är däremot att jag tyckte att det var hemskt.
Blött och klabbigt och slabbigt, bara äckligt helt enkelt.
Och jag blev rädd. Rädd för att han skulle vilja kyssas fler gånger och det ville ju inte jag. Så jag kom på någon lam ursäkt och gick ut ur rummet för att inte komma tillbaks. Jag vågade inte. Jag skickade in någon tjejkompis som fick göra slut med killen åt mig.
Kanske inte mitt stoltaste ögonblick, men det var så det var.
(Jag kan säga att jag kommit över min rädsla, och jag tror att mina efterföljade pojkvänner är ganska glada för det. Eller, det hoppas jag i alla fall)
Julia 10 månader
Day 15: Your dreams
Vad drömmer jag om egentligen?
Rent personligt har jag nog ganska materialistiska drömmar: Jag skulle vilja ha ett hus med stor tomt som Julia kan springa runt i, en sommarstsuga vid havet, resor och upplevelser.
Utöver det finns mina förhoppningar (det är väl en sorts drömmar?) om att det ska gå bra för Julia i livet, att hon ska slippa för mycket besvikelser, att hon ska vara duktig i skolan och få ett bra jobb som hon trivs med. Det är till och med så att jag hoppas att hon ska bli lite nördig, inte så mycket så att hon blir mobbad eller så, men tillräckligt mycket för att hon ska jobba på bra och skaffa bra betyg. Sen får det ju inte gå till överdrift, hon måste ju leva också, men jag önskar att hon kommer att trivas bättre i skolan än vad jag gjorde.
Mina drömmar har ändrats med åren, innan har de handlat väldigt mycket om barn och att jag velat ha MASSVIS, men nu känns det som att det räcker med Julia. Kanske ett till, lite längre fram, men definitivt inte något fotbollslag. Jag får dåligt samvete bara jag tänker på att skaffa ett till, då skulle ju Julia inte få lite mycket tid och uppmärksamhet. Jag skulle ju inte ha tid att sitta och gosa med henne när hon är trött, eller busa några längre stunder för det kulle finnas en liten till som också behöver sin mamma. Ja, jag vet att barn har haft syskon i alla tider och det har blivit folk av dem också, men det känns inte rätt just nu. Kanske om något år, kanske inte alls, vi får se.
Någon som däremot drömmer om ett fotbollslag (eller varför inte två) år Filip. Han kör enligt devisen: Mer barn=mer kärlek. Visst, det kanske stämmer, men han får nöja sig med de tre som han redan har. Trots det så går det inte en dag utan att han nämner något om "bebis". "Du ska få se, jag är Dionysos (fertilitetsguden (och vinets)) personiferiad, du ska se att du redan är gravid! Mina "killar" vet vad de gör!"
Män alltså!
(Det blev visst inte så mycket om mina drömmar, mer babbel, men vadå? Det är ju ändå min blogg. ;) )
Rent personligt har jag nog ganska materialistiska drömmar: Jag skulle vilja ha ett hus med stor tomt som Julia kan springa runt i, en sommarstsuga vid havet, resor och upplevelser.
Utöver det finns mina förhoppningar (det är väl en sorts drömmar?) om att det ska gå bra för Julia i livet, att hon ska slippa för mycket besvikelser, att hon ska vara duktig i skolan och få ett bra jobb som hon trivs med. Det är till och med så att jag hoppas att hon ska bli lite nördig, inte så mycket så att hon blir mobbad eller så, men tillräckligt mycket för att hon ska jobba på bra och skaffa bra betyg. Sen får det ju inte gå till överdrift, hon måste ju leva också, men jag önskar att hon kommer att trivas bättre i skolan än vad jag gjorde.
Mina drömmar har ändrats med åren, innan har de handlat väldigt mycket om barn och att jag velat ha MASSVIS, men nu känns det som att det räcker med Julia. Kanske ett till, lite längre fram, men definitivt inte något fotbollslag. Jag får dåligt samvete bara jag tänker på att skaffa ett till, då skulle ju Julia inte få lite mycket tid och uppmärksamhet. Jag skulle ju inte ha tid att sitta och gosa med henne när hon är trött, eller busa några längre stunder för det kulle finnas en liten till som också behöver sin mamma. Ja, jag vet att barn har haft syskon i alla tider och det har blivit folk av dem också, men det känns inte rätt just nu. Kanske om något år, kanske inte alls, vi får se.
Någon som däremot drömmer om ett fotbollslag (eller varför inte två) år Filip. Han kör enligt devisen: Mer barn=mer kärlek. Visst, det kanske stämmer, men han får nöja sig med de tre som han redan har. Trots det så går det inte en dag utan att han nämner något om "bebis". "Du ska få se, jag är Dionysos (fertilitetsguden (och vinets)) personiferiad, du ska se att du redan är gravid! Mina "killar" vet vad de gör!"
Män alltså!
(Det blev visst inte så mycket om mina drömmar, mer babbel, men vadå? Det är ju ändå min blogg. ;) )
Jahapp...
... så var då ännu en dag till ända. Julia tyckte att hon skulle få stanna uppe lite längre idag, vilket varken jag eller hennes pappa höll med om, vilket resulterade i vilda protester. I 1,5 timme. Pust!
Jag har egentligen inte så mycket att säga idag, men Marika tvingar mig att skriva så nåt för jag väl kasta ur mig då. Imorgon ska Filip åka med pojkarna till Halmstad för att fira lillebror Sebastian som tar studenten (Grattis!!!), men jag och Julia roar oss med ett besök på BVC istället. Jag tror att det blir lugnast så faktiskt, även om det hade varit kul att få gratta honom.
BVC var det ja, vi har inte varit där på 2 månader, så nu ska det bli spännade att se om hon fortfarande växer som hon ska. Det har ju hänt så himla mycket på sista tiden, hon går ganska mycket och ofta nu, och inte är hon tyst några längre stunder. Hon säger inte så många ord men hon kan säga "pappa" på svenska OCH polska, "titta" och "dää" (där). Hon kan även berätta vad hunden, katten, fåret, hästen och kossan säger. Det är väldigt intressant att pilla mig i ansiktet, naveln, på tuttarna och håret (både kamma och dra), och ni skulle höra glädjetjuten när hon hittar som boll! Hörselskydd, tack!
Filip sitter i soffan bredvid och hoppas att jag ska skriva att han är "en gud", "min kung" eller i alla fall "att han äger" (hans ord, inte mina), men jag tror nog att jag hoppas över det och går och lägger mig istället.
God natt alla!
Jag har egentligen inte så mycket att säga idag, men Marika tvingar mig att skriva så nåt för jag väl kasta ur mig då. Imorgon ska Filip åka med pojkarna till Halmstad för att fira lillebror Sebastian som tar studenten (Grattis!!!), men jag och Julia roar oss med ett besök på BVC istället. Jag tror att det blir lugnast så faktiskt, även om det hade varit kul att få gratta honom.
BVC var det ja, vi har inte varit där på 2 månader, så nu ska det bli spännade att se om hon fortfarande växer som hon ska. Det har ju hänt så himla mycket på sista tiden, hon går ganska mycket och ofta nu, och inte är hon tyst några längre stunder. Hon säger inte så många ord men hon kan säga "pappa" på svenska OCH polska, "titta" och "dää" (där). Hon kan även berätta vad hunden, katten, fåret, hästen och kossan säger. Det är väldigt intressant att pilla mig i ansiktet, naveln, på tuttarna och håret (både kamma och dra), och ni skulle höra glädjetjuten när hon hittar som boll! Hörselskydd, tack!
Filip sitter i soffan bredvid och hoppas att jag ska skriva att han är "en gud", "min kung" eller i alla fall "att han äger" (hans ord, inte mina), men jag tror nog att jag hoppas över det och går och lägger mig istället.
God natt alla!
För att inte tala om denna...
Jäklar, vad jag bölade. Jag riktigt fulgrät, ni vet när man gråter så att hela ansiktet skrynklas ihop, snoret rinner och andningen blir nästan hickande mellan alla snyftningar. Tur att jag var ensam!
(Jag kan säga att jag klarade inte av att se hela, inte ens 3 minuter av den)
Alltså allvarligt...
...jag har blivit så förbaskat blödig sen jag fick barn. Eller rättare sagt sen jag blev gravid. Jag grät ju för allting, tv:program, ensamma barn på lekplatsen, blogginlägg för att inte prata om Sofias student. Jag var på gränsen att brista ut i storgråt ungefär hela tiden. Som till exempel när lilla Isa stod ensam bland alla människor, med sin lilla tallrik i handen och väntade på Sofia, så att hon kunde få sitta med henne och de stora tjejerna och äta.
Det senaste i raden av saker som fått mig att fälla en tår (eller flera) är detta klippet med en skolfröken som försöker hålla skolbarnen lugna medans det är skottlossning utanför. Jag vet inte varför det berör mig så, men det gör det.
Det senaste i raden av saker som fått mig att fälla en tår (eller flera) är detta klippet med en skolfröken som försöker hålla skolbarnen lugna medans det är skottlossning utanför. Jag vet inte varför det berör mig så, men det gör det.
Day 14: What you wore today
Okej, nu tar vi nya tag här på bloggen efter långt uppehåll pga flytten. Första punkten på listan är att komma igång med mina "dagar" igen. Så här är då dag 14.
Idag hade jag på mig en ljusgrön tunika med vita, gråa och rosa prickar på och jeans leggings. Tyvärr har jag inte hittat min kamera efter flytten (bland annat), så något kort blev det inte. Jag ska se som jag kan hitta någon bild på Ullaredsbloggen kanske.
(Den skymtar längst ned i hörnet)
Annars knallar det på som vanligt. Julia har idag invigt sin pool, och det tog inte länge förrän en liten pojke och hans lillasyster kom fram och tittade. Jag gissar på att Julia kommer att få sällskar i sin pool i sommar.
Imorgon hade jag och Julia tänkt åka och hälsa på Filip på High Chaparrall, men det var lite väl mycket folk för att det skulle vara någon bra idé. Det är motorcykelhelg där och över 5000 personer som gasar högljudda motorcyklar och dricker öl. Vi får helt enkelt ta det någon annan gång. Lite kul får vi dock ha för på söndag kommer lilla Isa och busar (ja, Johan och Marika också såklart), och det skulle inte förvåna mig om poolen då åker fram igen.
Nu tänker jag ta och hoppa i sängen, de senaste dagarna har det varit lite dåligt med sömn. Ena natten vaknade vi av att ett flygplan höll på att krascha (eller ja, det lät som det, men det visade sig att det var en helikopter som flög över), nästa natt som Julia dåligt och inatt var det något mongo som fick för sig att smälla smällare och raketer mitt i natten.
Tack så jäkla mycket för det.
Idag hade jag på mig en ljusgrön tunika med vita, gråa och rosa prickar på och jeans leggings. Tyvärr har jag inte hittat min kamera efter flytten (bland annat), så något kort blev det inte. Jag ska se som jag kan hitta någon bild på Ullaredsbloggen kanske.
(Den skymtar längst ned i hörnet)
Annars knallar det på som vanligt. Julia har idag invigt sin pool, och det tog inte länge förrän en liten pojke och hans lillasyster kom fram och tittade. Jag gissar på att Julia kommer att få sällskar i sin pool i sommar.
Imorgon hade jag och Julia tänkt åka och hälsa på Filip på High Chaparrall, men det var lite väl mycket folk för att det skulle vara någon bra idé. Det är motorcykelhelg där och över 5000 personer som gasar högljudda motorcyklar och dricker öl. Vi får helt enkelt ta det någon annan gång. Lite kul får vi dock ha för på söndag kommer lilla Isa och busar (ja, Johan och Marika också såklart), och det skulle inte förvåna mig om poolen då åker fram igen.
Nu tänker jag ta och hoppa i sängen, de senaste dagarna har det varit lite dåligt med sömn. Ena natten vaknade vi av att ett flygplan höll på att krascha (eller ja, det lät som det, men det visade sig att det var en helikopter som flög över), nästa natt som Julia dåligt och inatt var det något mongo som fick för sig att smälla smällare och raketer mitt i natten.
Tack så jäkla mycket för det.
Men vad f....
åh, vad sur jag blir! Fick nycklarna till nya lägenheten idag, och svände förbi för att titta. Snacka om besvikelse! Det STANK på hela bottenvåningen (av bl.a rök), det syntes exakt vart förra hyresgästerna hade haft sin provosoriska vägg eftersom de inte brytt sig om att slipa spacklet, utan bara kladdat över med färg, och apropå färg, de har nog aldrig hört talas om maskeringstejp eftersom det inte finns en enda rak kant i deras måning utan det är kladd på lister och jag vet inte vad. Snacka om att bli TRÖTT! Det är bara lite av allt som är fel och jag blir så sur!
Min egen lilla graffitikonstnär
Julia har hajjat hur man använder en penna.
Eller hon har vetat det ett tag, hon har vetat att man använder pennan på pappret, hon har bara inte listat ut HUR innan. Hon har suttit och bankat och gnidit och jag vet inte allt mot pappret och blivit arg när det inte fungerat, men nu är det annat. Man får fortfarande vända pennan på rätt håll åt henne (och hon blir SKITARG eftersom hon tror att jag ska ta pennan ifrån henne).
Hennes allra första alster hammnade på soffbordet.
Nu har vi tagit fram ett block som hon kan kladda i istället.
Eller hon har vetat det ett tag, hon har vetat att man använder pennan på pappret, hon har bara inte listat ut HUR innan. Hon har suttit och bankat och gnidit och jag vet inte allt mot pappret och blivit arg när det inte fungerat, men nu är det annat. Man får fortfarande vända pennan på rätt håll åt henne (och hon blir SKITARG eftersom hon tror att jag ska ta pennan ifrån henne).
Hennes allra första alster hammnade på soffbordet.
Nu har vi tagit fram ett block som hon kan kladda i istället.
Jaha, då jag jag blivit en sån mamma som jag aldrig skulle bli...
.. en sån som tar med sitt barn till Ullared.
Visserligen så handlade jag inget (okej, nästan inget) utan jag gick med Julia medan mamma och Marika handlade. Vi traskade runt i vår egen lilla takt, satte oss och åt lunch och mellis, samt sov lite grann. Julia då alltså, jag sov inte. Hon verkade inte bry sig nämnvärt utan satt i sin vagn, tittade på och pratade med folk, tuggade lite på några leksaker och tokade sig lite.
Även fast jag inte handlade så kom jag hem med en kasse saker. Hur gick det till liksom? Julia fick en matta till sitt nya rum, lite kläder och ÄNTLIGEN hittade jag en UV-dräkt till henne. Jag har letat i varenda affär här omkring men ingenstans har det funnits i hennes storlek. Eller jo, för pojkar, i mörkblått, och jag vill inte ha mörkblått. Inte för att Julia absolut måste ha en rosa med "Hallo Kitty" på, men hade det varit grön eller gul eller röd, eller vadsom så hade det gått bra. Och eftersom allt ska vara så himla typiskt så var det just rosa med "Hallo Kitty" på som fanns i Ullared. Rosa med lila ärmar eller lila med rosa ärmar, så hon fick den lila.
Nu ska vi åka till Värnamo och hämta Filip som varit i Stockholm sen i torsdags och slagit runt, jag tror jag vet en liten bebis som kommer att bli glad när hon ser sin pappa!
Visserligen så handlade jag inget (okej, nästan inget) utan jag gick med Julia medan mamma och Marika handlade. Vi traskade runt i vår egen lilla takt, satte oss och åt lunch och mellis, samt sov lite grann. Julia då alltså, jag sov inte. Hon verkade inte bry sig nämnvärt utan satt i sin vagn, tittade på och pratade med folk, tuggade lite på några leksaker och tokade sig lite.
Även fast jag inte handlade så kom jag hem med en kasse saker. Hur gick det till liksom? Julia fick en matta till sitt nya rum, lite kläder och ÄNTLIGEN hittade jag en UV-dräkt till henne. Jag har letat i varenda affär här omkring men ingenstans har det funnits i hennes storlek. Eller jo, för pojkar, i mörkblått, och jag vill inte ha mörkblått. Inte för att Julia absolut måste ha en rosa med "Hallo Kitty" på, men hade det varit grön eller gul eller röd, eller vadsom så hade det gått bra. Och eftersom allt ska vara så himla typiskt så var det just rosa med "Hallo Kitty" på som fanns i Ullared. Rosa med lila ärmar eller lila med rosa ärmar, så hon fick den lila.
Nu ska vi åka till Värnamo och hämta Filip som varit i Stockholm sen i torsdags och slagit runt, jag tror jag vet en liten bebis som kommer att bli glad när hon ser sin pappa!
Day 13: This week
Men åh! Vilket tråkigt inlägg det här kommer bli, vi gör ju typ ingenting.
I alla fall så är vi glada för att solen har kommit, vilket gör att vi kan vara ute lite mer. Det i sin tur gör att Julia sover som en stock om nätterna och vaknar senare på morgonen vilket i alla fall jag jublar över. Så vi gör typ samma varje dag, går upp, äter frukost och leker lite. Efter förmiddagsluren går vi ut och leker fram till lunch, sen blir det lite hur som. Ibland är vi inne, ibland ute. Vi försöker vara ute litegrann på eftermiddagen med, hon är ju som en liten tornado nu för tiden. Äter som en häst gör hon också, idag åt hon en stor burk (för 1-åringar), och hade nog lätt kunnat klämma lite frukt med om jag hade gett henne.
(Förresten har hon börjat ta sina första stadiga steg nu. Innan kunde hon ta 2-3 stycken, men hon mer eller mindre ramlade framåt, nu är hon uppe i 9 och det går lugnt och fint och stadigt. Min bebbe är stor!)
På torsdag kommer Filip att åka iväg på nån konferans eller nåt (jag vet inte, jag lyssnade inte så noga), så då blir vi själva här, jag, Julia och Brandon. Herregud, hur ska det gå? En bebis som river ned ALLT som hon kommer åt, och en tonåring som ALLTID säger emot eller försöker ändra lite på det man säger.
På fredag ska jag och Julia på mammaträff på förmiddagen, sen åker vi till babysimmet. Förra gången tog vi bilder på bebisarna när de dök, så nu ska vi få se hur resultatet blev. Spännande!
På söndag åker Brandon iväg till Polen på morgonen (skolresa), och Filip kommer inte hem förrän på kvällen, så jag och Julia har hela dagen på oss att busa och gosa. Om jag känner henne rätt så blir det mer av det första än av det sista.
Jag hoppas verkligen att hon kommer fortsätta sova ordentligt nu när Filip inte kan ta varannan natt, jag blir ju som en zombie när jag inte får sova, en lättretad zombie. Det finns många gånger då jag har behövt gå ut ur rummet och ta några djupa andetag innan jag kunnat gå in tll Julia igen. Detta när hon river allt och pillar på allt som hon inte får röra, och säger man "nej", så får hon värsta sammanbrottet och skriker. Fröken har temprament! Det måste hon ärvt av sin far.
I alla fall så är vi glada för att solen har kommit, vilket gör att vi kan vara ute lite mer. Det i sin tur gör att Julia sover som en stock om nätterna och vaknar senare på morgonen vilket i alla fall jag jublar över. Så vi gör typ samma varje dag, går upp, äter frukost och leker lite. Efter förmiddagsluren går vi ut och leker fram till lunch, sen blir det lite hur som. Ibland är vi inne, ibland ute. Vi försöker vara ute litegrann på eftermiddagen med, hon är ju som en liten tornado nu för tiden. Äter som en häst gör hon också, idag åt hon en stor burk (för 1-åringar), och hade nog lätt kunnat klämma lite frukt med om jag hade gett henne.
(Förresten har hon börjat ta sina första stadiga steg nu. Innan kunde hon ta 2-3 stycken, men hon mer eller mindre ramlade framåt, nu är hon uppe i 9 och det går lugnt och fint och stadigt. Min bebbe är stor!)
På torsdag kommer Filip att åka iväg på nån konferans eller nåt (jag vet inte, jag lyssnade inte så noga), så då blir vi själva här, jag, Julia och Brandon. Herregud, hur ska det gå? En bebis som river ned ALLT som hon kommer åt, och en tonåring som ALLTID säger emot eller försöker ändra lite på det man säger.
På fredag ska jag och Julia på mammaträff på förmiddagen, sen åker vi till babysimmet. Förra gången tog vi bilder på bebisarna när de dök, så nu ska vi få se hur resultatet blev. Spännande!
På söndag åker Brandon iväg till Polen på morgonen (skolresa), och Filip kommer inte hem förrän på kvällen, så jag och Julia har hela dagen på oss att busa och gosa. Om jag känner henne rätt så blir det mer av det första än av det sista.
Jag hoppas verkligen att hon kommer fortsätta sova ordentligt nu när Filip inte kan ta varannan natt, jag blir ju som en zombie när jag inte får sova, en lättretad zombie. Det finns många gånger då jag har behövt gå ut ur rummet och ta några djupa andetag innan jag kunnat gå in tll Julia igen. Detta när hon river allt och pillar på allt som hon inte får röra, och säger man "nej", så får hon värsta sammanbrottet och skriker. Fröken har temprament! Det måste hon ärvt av sin far.
Day 12: What's in your bag?
Väldigt lätt att svara på eftersom jag oftast inte använder nån väska. Men bara för Er skull letade jag upp en gammal väska som bara blivit inslängd i garderoben för att se vad jag kunde hitta i den.
Det här fanns i:
2 paraplyn
1 paket näsdukar
1 paket bindor
2 tamponger
3 hårband
1 fodral med trosskydd
2 mascaror
1 flaska parfym (Escape från Escada)
3 tops
6 st gröna små trosskydd
1 lypsyl (eller Niveas Lip Care om man ska vara exakt)
1 Försvarets hudsalva
1 svettarmband
2 doser Lunelax
Blandat skräp
Med tanke på alla olika sorters mensskydd och dylikt så skulle jag gissa på att väskan har varit flitigt använd när jag jobbat. Det brukar nämligen vara så att när jag vet att den tiden på månaden närmar sig, så lägger jag ner lite saker "ifall att". Eftersom jag har värsta guldfiskminnet så glömmer jag bort att jag lagt ned något och lägger ned samma sak igen dagen efter.
Väskan visar också att jag borde rensa den betydligt oftare. Sista gången som jag kan minnas att jag använde den var förra sommaren när jag, mamma och Isa var på High Chaparral (därav de 2 paraplyerna). Jag var då ganska höggravid, så någon större behov av bindor och tamponger fanns ju knappast. Hade jag rensat väskan något mer frekvent så hade jag dessutom sluppit att svära över mina försvunna mascaror och saknade parfym!
Det här fanns i:
2 paraplyn
1 paket näsdukar
1 paket bindor
2 tamponger
3 hårband
1 fodral med trosskydd
2 mascaror
1 flaska parfym (Escape från Escada)
3 tops
6 st gröna små trosskydd
1 lypsyl (eller Niveas Lip Care om man ska vara exakt)
1 Försvarets hudsalva
1 svettarmband
2 doser Lunelax
Blandat skräp
Med tanke på alla olika sorters mensskydd och dylikt så skulle jag gissa på att väskan har varit flitigt använd när jag jobbat. Det brukar nämligen vara så att när jag vet att den tiden på månaden närmar sig, så lägger jag ner lite saker "ifall att". Eftersom jag har värsta guldfiskminnet så glömmer jag bort att jag lagt ned något och lägger ned samma sak igen dagen efter.
Väskan visar också att jag borde rensa den betydligt oftare. Sista gången som jag kan minnas att jag använde den var förra sommaren när jag, mamma och Isa var på High Chaparral (därav de 2 paraplyerna). Jag var då ganska höggravid, så någon större behov av bindor och tamponger fanns ju knappast. Hade jag rensat väskan något mer frekvent så hade jag dessutom sluppit att svära över mina försvunna mascaror och saknade parfym!
Apropå lillasyster...
Hennes eskapader kan man följa här: http://sandrasofiapalma.blogg.se/
