This is Néa

Inspirationen vill inte riktigt infinna sig, och när folk tror att de kan bestämma över mig så blir det inte bättre. Det finns bara en enda anledning till att jag håller tyst och det är INTE för att nån liten nobody har sagt det.

I alla fall, livet går vidare och dagarna flyter ihop till en enda känns det som. Harrys dop närmar sig med stormsteg och jag har ingen koll på nånting känns det som. När Julia döptes hade jag allt planerat långt i förväg, men nu vet jag knappt vilken tid vi ska vara där. Mamma har i alla fall varit snäll och pimpat dopklänningen med ett blått band och lite spets, så det är ett problem mindre. Nu måste jag bara hitta kläder som Lill-skiten kan ha efteråt. Och till mig med för den delen. Jag har redan hittat en blus, men ingen underdel. Eller, jag har hittat på internet och beställt, men de har inte kommit än och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på om de inte hinner komma. Gå naken kanske?

Som att det inte vore nog så ht det visat sig att vi inte kan vara i församlingshemmet efter dopet så fikat får bli hemma hos oss, och tror ni inte att diskmaskinen gick sönder förra veckan? Dammsugaren hade redan pajat innan dess så det kommer bli en utmaning att få hemmet presentabelt för nästan 20 personer. (Uppdatering: Bästa brodern med familj hade en dammsugare att låna ut, HALLELUJA!)

Nej, nu ska jag gå ned och sparka liv i sambon som snarkar på soffan och släpa upp honom till sängen istället, det har varit en lång dag med massa bus hemma hos mormor så nu är jag trött! Bjuder på en bild eller två innan jag säger godnatt!

Han ligger där på rygg och bara njuter. Blundar och tuggar på sig lilla hand. Min lille älsklingsplutt!

Lilla skrutt-Harry har äntligen fått tummen ur och börjat vända på sig, så nu gör han inget annat än snurrar runt så fort man lägger ned honom. Problemet är bara att efter en stund så tröttnar han på att ligga på mage och då blir han förbannad. Jag vänder tillbaks honom till ryggläge men några sekunder senare är han tillbaks på mage igen, lika förbannad som innan. Lära av sina misstag kanske vore nåt?

Har man lärt sig något nytt så ska det förstås firas "Julia-style". Det går ut på att man får prisesskronan på huvudet och så sjunger Julia "Mo fo vela" (ja må han leva". Harry var väldigt söt som prinsessa måste jag säga. :)

Är det nåt som Julia verkligen ÄLSKAR så är det att bada på badhuset. Hon slänger sig hejdlöst ifrån kanten, dyker, ligger på rygg och flyter och simmar. Det är synd att det inte finns nån simskola för 2-åringar.

Harry har blivit värsta matvraket sen han fått börja äta mat. Herregud, vad han gapar, och fort ska det gå! Igår gjorde jag massa lax och potatis åt honom, en del hamnade i frysen men lite fick han till lunch idag, och jisses, vad det smaskades! Det får vi nog göra fler gånger. :)

Nu tar vi och far till Taberg för lite umgänge och kusingos. Julia har längtat efter sin morbror Johan. 

Som att det inte är nog med alla sjukdomar den senaste tiden så har stackars lilla Julia fått lite utslag. Eller mycket. Hela armarna och benen är röda, och hon ser ut som vi skållat henne eller nåt. Som tur är så kliar de inte i alla fall, då hade det inte varit lätt för skruttan.

Barnens kusin har varit dålig ett tag (kräksjuka), och nu har den lilla stackarn fått så ont i magen att de fått åka till sjukhuset.

Lilla älskade Isa, vi tänker allihopa på dig och hoppas att du snart blir bättre (och ber till högre makter att det inte är stressrelaterat med tanke på allt som händer just nu).

How you doin'?

...vilka det är som sitter i de här städerna och läser min lilla blogg. Inte för att jag klagar, jag är förvånad att en enda vill läsa, jag menar, mitt liv är ju inte det mest spännande i världen. Inga världsomseglingar eller kändisskvaller här.

Så kom febern tillbaks då. Inte lika hög den här gången sin tur är, men ändå. Utslagen på kinderna sitter också kvar, jag trodde att de skulle försvinna eftersom de gick ner tillsammans med febern, men icke. Nu får hon allt ta och bli frisk, min lilla älskling.

(Svårt att få en bra bild på de där jäkla utslagen. Använder jag blixt så syns utslagen men inte rodnaden, kör jag utan blixt så syns rodnaden men inte utslagen. Därför bjuder jag på två bilder så för ni försöka lägga ihop dem mentalt).

Var ju som sagt och köpte en begagnad vagn häromdagen. Den såg verkligen inte mycket ut för världen, solblekt och smutsig, men den fungerade som sagt och den skulle ändå bara användas för en resa till Polen. Idag släpade jag in den i duschen och skrubbade av den och hör och häpna, den var inte alls lika skabbig som den sett ut från början! Visst, den är ju fortfarande inte en NY vagn, men en del av det solblekta var bara damm och smuts, så nu ser den ändå tillräckligt fräsch ut för att man ska kunna visa sig ute med den utan att skämmas ihjäl.

Igår kväll när vi gick och la oss hade Julia 40 graders feber, i morse när vi vaknade hade hon en temperatur på 35 grader. Vad hände inatt liksom? Så istället för att kyla ned henne så fick hon krypa in under mitt täcke och gosa sig varm med mamma.

Kanske inte riktigt, men vadå, man måste ju varna de som är känsliga. ;)

Febern har bara stigit på stackars lilla Julia, så när termometern och alvedonen kom fram ikväll igen så skulle hon bestämt ta tempen på mig också och jag får väl säga att jag tar mycket hellre tempen där än i rumpan.

Jaha, då har sjukstugan hittat hit också. Christopher har varit sen igår och nu är det Julias tur. Stackars lillstumpan som hade sett fram emot att få gå till dagis och leka med kompisarna i dag, men det får bli mys hemma istället. Tur att lille Harry är glad som en liten solstråle i alla fall.

(Det bästa med att vara sjuk är nog att man får äta frukost och gosa i mammas säng).

Mata mig!

Vad ledsen jag blir när familjer inte klarar av att hålla sams, när den enes skitsnack och oförmåga att se sina egna brister går ut över den andra. När syskon blir indragna och tvingas välja sida. Att ens tänka tanken på att göra något som kan tänkas skada Julia eller Harry får mitt hjärta att brista och när jag hör hur syskon ställs mot varandra på grund av föräldrars dumhet vill jag bara skrika högt.

Idag hade vi "kalas", eftersom jag fyllde år igår, med Mamma&Tryggve, Johan&Marika och lille söte Sigge-plutt. Mamma och Tryggve kom med värsta stora paketet, en ny micro! Nu kan vi äntligen värma mat, ersättning m.m igen (vår gamla micro dog ju strax efter nyår, precis som dammsugaren och vattenkokaren).

Julia busade som bara den med Tryggve som blev helt slut, och Harry hade lite man-to-man samtal med Johan samt passat på att tafsa lite på mormors tuttar, det lille pervot. :) Sigge försökte mest äta upp alla Julias leksaker och göra små försök till att gå, även om han fegar ur och sätter sig när han inser att han står utan att någon håller i honom. Världens sötaste lille punkare, speciellt när han med sin lilla lilla röst ropar på pappa. :)

Tack alla för en trevlig eftermiddag med mycket bus och diskussioner.

och då måste ju lilla fröken hjälpa till, såklart.

...av att få smaka lite gröt!

Nu ska vi bara öva på att få gröten att stanna i munnen istället för att hamna runt om.