Hela historien om kissen och Facebook
Jag skulle flytta till Skåne och flytta ihop med min dåvarande pojkvän. Problemet var att pojkvännen bodde på 3:e våningen och då skulle inte kissen kunnaa gå ut. Han var då 2 år gammal och hade gått ute i iallafall 2 år a dem, så alternativet att göra innekatt av honom fanns liksom inte. Jag satte upp lappar och frågade runt om det fanns någon som skulle kunna tänkas ta hand om honom, och tillslut kom jag i kontakt med en äldre dam i utkanten av Skillingaryd. Hon bodde jättefint längs en grusväg (=ingen trafik att oroa sig för) och det fanns en liten lada där kissen skulle kunna springa och jaga möss. Allt verkade jättebra, så kissen fick flytta till henne.
Dagen efter, klockan 7 på morgonen ringer telefonen och det är den lilla damen. Hon ville bara berätta att kissen hade rymt när hon skulle gå ut med soporna, klockan 3 på natten (!!). Vad min första tanke var vill jag inte säga, men sen började jag fundera. Tänk om kissen hittade tillbaks och satt utanför och inte alls förstod varför han inte fick komma in? Flyttlasset stod mer eller mindre utnför dörren, så det fanns inte så mycket jag kunde göra. Jag kan säga att i 5 år har jag ångrat det beslutet. Förhållandet med pojkvännen tog slut ganska fort, och jag kom tillbaks till Småland, men ingen kisse. Jag skulle struntat i stolpskottet till pojkvän och behållt kissen, det är ett som är säkert.
Nåja, nu skulle det jú inte handla om fd pojkvänner, utan om kissen.
Länge undrade jag vad som hade hänt honom. En dag var jag och hälsade på min bror som bodde granne med min gamla lägenhet och då tyckte jag att jag såg honom, men det var bara en snabb glimt och jag tänkte att "nej, det kan inte stämma." Tiden gick, och jag träffade min sambo, vi fick barn och efter ett tag började vi fundera på att kanske skaffa en katt. Bonussonen hade en klasskompis med kattungar och jag började fundera på det. Det hade kanske varit mysigt med en liten kisse ändå.
En kväll, 5 år efter att han försvunnit, satt jag och tittade på en loppissida på Facebook när det dök upp ett kort på en kisse som letade efter ett hem. Jag tyckte först att det var en söt liten kisse, lite lik den jag hade innnan. Jag tittade igen och tyckte att de var väldigt lika. Jag skrev och frågade om han möjligtvis var en hittekatt, men fick inget svar. Jag letade upp en gammal bild som jag hade och började jämföra teckningen på nosen m.m och insåg att de båda kissarna var identiska! Det måste vara min kisse som fanns där, på en loppissida, på facebook!
Bilden från Facebook till vänster och min bild till höger (som är tagen i dåligt ljus, därav den mörkare färgen)
Jag fick kontakt med en vän som också kände personen som lagt ut annonsen om kissen, och visst var det en hittekatt! Det visade sig att de hade satt upp lappar och skrivit på olika internetforum i 5 månader utan att få napp och satte kissen på loppissidan som ett sista försök, på ett rent infall.
Nu är iallafall kissen hemma igen, efter 5 år, och än så länge har allt gått bra. Han har mest legat i min säng och sovit, vaknat för att äta och kelat som en tokig när man kommer in i sovrummet. Än så länge så har han varken intresserat sig för att utforska resten av lägenheten eller att gå ut, men det kommer väl med tiden.
Vart han har hållt hus alla dess år, ja det vet nog bara han själv!
Day 9: Your beliefs
Jag tror nog inte så mycket när det gäller just Gud. Inte heller kan jag med bestämdhet hävda att det INTE inns något gudomligt här i världen. Jag är någonstans mitt emellan. Agnostiker kallas det visst med lite finare ord.
Däremot så hoppas jag.
Jag hoppas att det finns något efter detta, jag hoppas att allt inte bara tar slut den dagen jag slutar att andas och jag hoppas att det är något bra som väntar på andra sidan.
Det kan ju låta lite motsägelsefullt, men det jag faktiskt tror på är:
-Spöken (Andar, minnen, vad än man nu vill kalla dem) Och jag är livrädd för dem.
-Att människor kan vara synska (även om MÅNGA bluffar)
-Att det finns massvis som vi inte vet och kan förklara här i världen.
-Kärlek vid första ögonkastet
-Karma (uppför dig som en idiot och du kommer förr eller senare att få äta upp det)
Vad jag därmot VET är att:
Folk är idioter. Och det finns ingenting som kan reta upp sig så mycket som att lyssna på en urblåst människa vägra inse att hon/han har fel. Det inefattar allt ifrån blåsta blondiner som tror att de är Guds gåva till mänskligheten (speciellt den manliga delen) och aldrig gör något fel, det är alltid någon annan som är skyldig, till idioter som hävdar att människor är olika värda pga hudfärg, sexuell läggning eller religion, och/eller hävdar att massmorden under 2:a världskriget aldrig inträffade. Jag känner (eller rättare sagt "kände") människor av båda dessa typer och det finns en anledning till att dessa människor inte finns i mitt liv längre.
Men nu skulle det ju handla om vad jag trodde på och trots allt detta tror jag på att det finns gott i världen, och trots att detta blev ett rörigt och motsägelsefullt inlägg så hoppas jag att ni förstår vad jag menar.
Day 8: A moment
Inte jag.
Jag kände inget speciellt då. Det dröjde länge innan jag kunde titta på Julia och känna något överhuvudtaget, men ögonblicket då jag för första gången tittade på Julia där hon satt och lekte och verkligen kände något, var underbart.
Ögonblicket då jag insåg att jag faktiskt älskade min egen dotter var fantastiskt.
Inte bara för att jag äntligen kunde börja ge henne all den kärlek som hon faktiskt förtjänar, utan också för att jag själv kände mig normal igen. Eller ja, mer normal i alla fall.
Vilken lättnad det var!
Jag slapp gå runt och känna mig som någon alien hela tiden. Slapp känna mig uttittad, som om jag hade en skylt i pannan som basunerade ut: Jag är ett freak, jag älskar inte mitt barn!
Visst kan jag fortfarande falla ned emellanåt och tänka "Vad har jag gjort? Hur ska jag kunna ta hand om det här lilla livet?" Ibland kan jag känna att jag saknar livet innan, kravlöst och spontant, men sen tittar jag på det fina lilla ansiktet och det stora leendet hon ger mig och då smälter jag. Hur skulle jag någonsin kunna motstå denna lilla fis?
Mitt lilla hjärtegryn
Day 5: Your definiton of love
Ja du, denna var inte enkel. Det finns ju så många olika sorters kärlek. Vi har kärleken till familjen (mamma, pappa, syskon o.s.v), kärleken till sin partner, till sina barn och kärleken till sina vänner.
Jag tror att kärlek (generellt) är när man trivs ihop, när man kan skratta, gråta eller bara sitta i varsitt hörn av en soffa med varsin bok utan att det känns konstigt. När man vet att den andra finns där, oavsett vad, precis som du själv ställer upp för den andre, även om det finns perioder då man inte hörs av/ses lika ofta som förr. När man känner att livet skulle vara så mycket tråkigare om inte den andra personen fanns i ens liv.
Om man med kärlek menar den mer romantiska kärleken så tror jag att kärlek är att kunna känna fjärilar i magen, även om man varit tillsammans i 50 år. Att man förutom den vänskapliga kärleken även känner att hjärtat kan slå lite fortare när man ser in i sin älskades ögon, när man känner sig ensam och längtar så fort den andre inte är där. Att inte kunna leva utan den andra, det gör ont i hjärtat av att bara tänka tanken. Att man kan bråka och vara ovänner, men att man alltid hittar tillbaks till varandra.
Jag personligen kan bli rosenrasande på Filip, han kan driva mig till vanvett emellanåt, men när jag rasat klart så står han där med öppna armar och väntar. Han ska ha all cred för att han klarade av mig under mina 9 månader som gravid, DET är kärlek. Jäklar vad arg jag kunde vara, för att sekunden senare bryta ihop och bli en pöl av tårar och snor. Råkade han nämna något om att det inte gjorde något, det var ju bara hormoner, så blev jag till ett argt monster igen, och förklarde högljutt att det var "inga jävla hormoner, det är du som är dum i huvudet! Du fattar ju ingenting!". Det kommer vara ett mirakel om han går med på att Julia ska få ett syskon någongång i framtiden!
Day 2: Your first love
Min första kärlek när jag blev lite äldre var Anders. Jag var 15 och han var 16. Första gången vi verkligen pratade var på det sista UG:t i Skillingaryd. Efter ett tag kysstes vi, sen hände det inget mer. Han skulle nämligen gå på toaletten och kom aldrig tillbaks. Det visade sig senare att han blivit utslängd eftersom han var onykter, men det visste ju inte jag då. I vilket fall som helst blev jag kär i honom den kvällen. Kär och olidligt blyg. Kanske hade vi blivit tillsammans tidigare om jag vågat titta på honom istället för att stirra ned i marken så fort han var nära, eller om jag vågat säga 'Hej' i alla fall. Det gjorde jag inte, och han hade ingen aning om att jag gillade honom förrän ungefär 2½ månader senare, då hans kompis Jan fick för sig att jag sagt något dumt om honom (Anders alltså) på en fest. Han tryckte upp mig mot en dörr och gapade om att jag skulle ge fan i att snacka skit och allt vad det nu var. Jag förklarade väldigt tydligt för honom att jag minsann inte alls sagt något dumt, jag var ju kär i honom, och detta hörde Anders, eftersom han precis sett vad Jan höll på med och kom för att säga åt honom att lägga av. Ungefär 2 veckor senare blev vi tillsammans. Jag älskade honom med hela mitt 15-åringa hjärta, och även om det inte alltid var perfekt så hade vi det bra.
Tyvärr försvann kärleken till honom efter 9 månader. Kärleken till honom som pojkvän ska kanske tilläggas, inte kärleken till honom som vän. Jag kommer aldrig glömma den dagen då jag var tvungen att säga att jag inte älskade honom på rätt sätt längre, och hur ledsen han blev. Jag kände mig som världens hemskaste människa som sårade honom så, och jag kan fortfarande i denna dag känna ett styng i hjärtat när jag tänker på det. Även fast både han och jag har gått vidare för LÄNGE sen. Jag tycker inte om att göra folk ledsna och besvikna.
Den första kärleken har alltid en speciell plats i hjärtat, och kommer nog alltid att ha.
Day 9: Your beliefs
Jag tror nog inte så mycket när det gäller just Gud. Inte heller kan jag med bestämdhet hävda att det INTE inns något gudomligt här i världen. Jag är någonstans mitt emellan. Agnostiker kallas det visst med lite finare ord.
Däremot så hoppas jag.
Jag hoppas att det finns något efter detta, jag hoppas att allt inte bara tar slut den dagen jag slutar att andas och jag hoppas att det är något bra som väntar på andra sidan.
Det kan ju låta lite motsägelsefullt, men det jag faktiskt tror på är:
-Spöken (Andar, minnen, vad än man nu vill kalla dem) Och jag är livrädd för dem.
-Att människor kan vara synska (även om MÅNGA bluffar)
-Att det finns massvis som vi inte vet och kan förklara här i världen.
-Kärlek vid första ögonkastet
-Karma (uppför dig som en idiot och du kommer förr eller senare att få äta upp det)
Vad jag därmot VET är att:
Folk är idioter. Och det finns ingenting som kan reta upp sig så mycket som att lyssna på en urblåst människa vägra inse att hon/han har fel. Det inefattar allt ifrån blåsta blondiner som tror att de är Guds gåva till mänskligheten (speciellt den manliga delen) och aldrig gör något fel, det är alltid någon annan som är skyldig, till idioter som hävdar att människor är olika värda pga hudfärg, sexuell läggning eller religion, och/eller hävdar att massmorden under 2:a världskriget aldrig inträffade. Jag känner (eller rättare sagt "kände") människor av båda dessa typer och det finns en anledning till att dessa människor inte finns i mitt liv längre.
Men nu skulle det ju handla om vad jag trodde på och trots allt detta tror jag på att det finns gott i världen, och trots att detta blev ett rörigt och motsägelsefullt inlägg så hoppas jag att ni förstår vad jag menar.
Day 8: A moment
Inte jag.
Jag kände inget speciellt då. Det dröjde länge innan jag kunde titta på Julia och känna något överhuvudtaget, men ögonblicket då jag för första gången tittade på Julia där hon satt och lekte och verkligen kände något, var underbart.
Ögonblicket då jag insåg att jag faktiskt älskade min egen dotter var fantastiskt.
Inte bara för att jag äntligen kunde börja ge henne all den kärlek som hon faktiskt förtjänar, utan också för att jag själv kände mig normal igen. Eller ja, mer normal i alla fall.
Vilken lättnad det var!
Jag slapp gå runt och känna mig som någon alien hela tiden. Slapp känna mig uttittad, som om jag hade en skylt i pannan som basunerade ut: Jag är ett freak, jag älskar inte mitt barn!
Visst kan jag fortfarande falla ned emellanåt och tänka "Vad har jag gjort? Hur ska jag kunna ta hand om det här lilla livet?" Ibland kan jag känna att jag saknar livet innan, kravlöst och spontant, men sen tittar jag på det fina lilla ansiktet och det stora leendet hon ger mig och då smälter jag. Hur skulle jag någonsin kunna motstå denna lilla fis?
Mitt lilla hjärtegryn
Day 3: Your Parents
Mina föräldrar var det ja.
Min mamma heter Mari, 50 år och jobbar inom vården. Hon är numera gift med min styvfar och bor i fint hus. Hon har alltid jobbat hårt och försökt ge oss det bästa, även om vi inte alltid kunnat få de där tuffa adidasbyxorna med 3 ränder, utan vi fick kopiorna, köpta på Storkens i Skillingaryd, med 4 ränder. En gång lyxade mamma till det och jag fick ett par sprillans nya Björn Borg-skor, som var högsta modet när jag var 15 år. Låt mig säga som så att hon var inte glad när jag kom hem några dagar senare med stora hål i sulorna eftersom jag åkt moppe och släpat fötterna. Å andra sidan blev hon desto gladare när jag och Angela stötte på henne ute på byn en dag, och Angela säger: Oj, jag trodde du var en tonåring! Mamma var då närmare 40. Andra har påstått att min mamma är en MILF, men det är inget som jag vill höra. Herregud!
Pappa heter Lars, är 49 år och jobbar på Citypendeln. Fråga mig inte med vad, för jag har ingen aning. Sist jag hörde så var han någon slags projektledare, men det var åratal sen. Vad jag däremot vet är att han började sin karriär med att städa på pendeltågen, sen har han arbetat sig uppåt via lokförare och något på lokledningen till där han är idag. Tänk vad roligt vi tyckte att det var att få åka med framme i loket när pappa körde.
Idag är han gift med Carina nr.2 (Carina nr.1 var han gift med i början av 90-talet, och avlade mina söta småsystrar) Han och mamma delade på sig när jag och lillebror var riktigt små, och jag har inget minne av dem tillsammans. Mitt första minne av pappa som jag kan komma ihåg är samma dag som han flyttar. Jag minns att jag tog min röda lekback och bar ut till släpet. Pappa flyttade tillbaks till Skogås, och jag minns att det fanns en lekplats med en sjörövarskepp i närheten. Vilken lycka för två små snorungar!
Dessa två människor träffades alltså någongång på 70-talet och höll sedan ihop i 8, eller var det 9 år, och skapade tillsammans mig och min bror.
(Jag blev liiite bättre, om jag får säga det själv.)
Saker jag ska frossa i när bebban är ute:
2. Bakade potatisar med diverse röror
3. Varm choklad med vispad grädde (får kanske vänta tills det blir lite kallare för den)
4. Äppel/blåbärs/rabarberpaj med vaniljsås
5. Potatisgratäng
6. Melon av alla sorter
7. Mjölk
8.Jordgubbar
9. Allt med socker/kolhydrater i
Onyttigt värre jag vet, men vad sjutton. Nån gång måste man ju få svulla lite också.
Jag kan knappt vänta!
Undrar hur det är med min lilla bebis?
Men..
... den senaste veckan har det varit väldigt lugnt. Jag har känt ett litet sprattel ibland, men inte alls i samma utsträckning som innan. Imorgon ska vi på ultraljud, jag hoppas verkligen att allt står bra till där inne.
Never underestimate the power of a pissed off woman
Ibland är det inte lätt att vara kvinna....eller att vara i närheten av en kvinna heller, för den delen.
Ursäkta?
Så här ligger det till:
1. Nej, jag vill inte bli din nya bästa kompis bara för att vi råkar bo på samma ställe och vara gravida samtidigt.
2. Nej, jag vill inte diskutera mina krämpor, hormonutbrott, magstorlek, namnförslag eller andra bebissaker med dig, jag känner dig inte.
3. Nej, jag är inte intresserad av att diskutera något what so ever med dig bara för att du jobbar på Babyproffsen. Vill jag veta något om produkterna ni säljer så kommer jag att fråga, och då vill jag ha svar på det jag frågar om, inget annat.
4. Nej, du får inte röra min mage om du inte är familjemedlem/vän.
Jag har en känsla av att det kommer att dyka upp många fler punkter ju mer gravid jag blir. Och efter. Då har man ju en söt liten bebis som folk ska titta på, gulla med, och peta på med sina händer fyllda av baciller.
Suck
Post-op
Sjukhus är inte något favoritställe hos mig, och eftersom jag redan var nervös så blev det ju inte bättre av att jag fick ligga och vänta i en timme innan det var min tur. Under denna väntetid fick jag veta att det skulle vara studenter med på min operation och de hann med att förväxla 2 manliga patienter som också låg och väntade. Som tur var så hann de redan upp vem som var vem INNAN de blev ivägkörda, men det hjälpte ju knappast mot mina nerver. När jag äntligen blev inrullad till operation var jag på bristningsgränsen, det var så nära att jag sa att jag ångrat mig och ville åka hem.
Nu gjorde jag inte det, och gallan är ute. Jag fick se stenen som de plockat ut, och den var inte liten kan jag säga... Svårt att beskriva, men den var större än en spelkula och mindre än en köttbulle.
Sårad och svullen som bara den.
De sprutar ju in en gas i magen, för att komma åt bättre antar jag och gissa om man är snygg efteråt. Jag har sett gravid ut i flera dagar, och nu snackar vi gravid i 9:e månaden och inte så där lite fint mysgravid, med bara en liten bula, något som jag fick påpekat när jag knappt kom upp ur soffan. Roligt värre, liksom. Dock har jag inte haft lika ont som jag trodde att jag skulle ha, efter att ha hört alla skräckhistorier. Jag hade riktigt, riktigt ont när jag vaknade ur narkosen, och tänkte en stilla tanke att om jag ska ha så här ont hela tiden, så kommer jag att skjuta mig innan kvällen.
Tacka vet jag morfin!
Nu är det inte så farligt, det känns som någon sparkat mig hårt i magen, och så länge jag ligger still så känns det knappt något.
När Kärleken hämtade hem mig hade han blommor med sig.
Nu ska jag lägga mig en stund i soffan igen, och titta lite på History Channel.
Ibland är livet rätt bra ändå.
...
Någon gång efter klockan 11.00 imogon den 7 oktober kommer livet att ta slut. Ni läste det här först.
Till alla er som inte tror mig:
Jag kommer att komma tillbaks och spöka för er, bara för att kunna säga 'Vad var det jag sa?'
Kom bara ihåg att jag älskar er alla!
Gallblåse-operation
Jag hade i mitt eget lilla sinne en idé om att det nog inte skulle vara så farligt, att jag kommer att bli utskriven dagen efter, sätta mig i bilen och köra hem, för att sen krypa ned i soffan och ta det lugnt ett par dagar. Den idén verkar sakta, men säkert försvinna bort mot horisonten.
Jag säger som min älskade lillasyster sa, när hon var liten och badade på det djupa i simhallen:
Håll mig, jag är rädd!
Operation
Vem ska jag nu beklaga mig för?
Vem ska nu tycka synd om mig?
Vem ska jag vara liten och ynklig för?
Vem ska hålla om mig, och säga att allt snart blir bra, och stryka mig över kinden och pussa mig i pannan?
Jag får väl göra som när jag var singel, och lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och glömma bort världen utanför. Fast det kan jag inte heller göra, Brandon ska ju upp varje dag och bli skjutsad till skolan, och hundarna ska ut och vandras med.
Välkommen till verkligheten, Linnéa!
Nej då, skämt åsido, jag vet att flera kommer att tänka på mig, även om de är långt borta. Jag har det väldigt bra, det finns definitivt de som har det mycket värre än vad jag har det, och jag är väldigt lycklig.
:)
Dåligt...
Ska uppdatera snart, jag lovar!
Valborgsmässoafton
Så var det valborg igen. När jag var liten tyckte jag att det var otroligt spännande att få gå och titta på den stora elden, men nu för tiden har jag inte lika lätt att bli upphetsad över det. Samma med påsk, midsommar, jul och födelsedagar. Varför blir man så blasé ju äldre man blir? Tänk om man kunde få hålla kvar vid den känslan, att nästan allt var ett äventyr, och allt kunde utforskas. Jag vet att jag tyckte att det var jättespännade när man stod där vid elden, och tänkte på hur den skulle skrämma bort alla häxor, och tänk om det inte fungerade! Tänk om det skulle dyka upp en häxa, bara så där!
Nu för tiden bryr jag mig inte ens om att pallra mig ut. Orka bry sig liksom. Orka glo på en eld, och bara 'jaha, det här var ju kul..' Jag ska ta igen det när jag får mina egna barn. Då ska jag ta med dem varje år, och berätta historier om häxor och eldar och de kommer att tycka att det är minst lika spännande som jag gjorde.
Så! Nu kan du sluta skaka på huvudet åt mig!
Herregud!
En av flickorna hävdar att hon är mogen eftersom hon har minsann hjälp till att uppfostra sina småsyskon. Andra skulle hävda att hon suttit barnvakt ibland, inte uppfostrat dem. Men det slutar inte där. Mamman till flickan har låtit pojkvännen flytta in till dem, och de sover i samma säng varje natt (vilket betyder att de har sex, om nu inte alla förstod det). Så har de haft det sen hon var typ 13, om jag inte missuppfattat det helt. När Tyra frågar om hon använder skydd, nekar hon och säger att hon vill ha en bebis. Hon vill ha en bebis så mycket att hon äter fertilitetspiller. Dubbel dos, visar det sig.
Så från och med nu så kan Ni sluta reta mig. Sluta med huvudskakningarna, och suckarna. Sluta med att rulla ögonen.
Jag är 'nästan 30', som jag får så fint påpekat för mig dagligen, jag äter inga konstiga piller, jag hoppar inte i säng med första bästa bara för att 'fixa det'. Visst att jag gnäller, jag surar, jag är avundsjuk, jag längtar, och vill, men jag är inte ens i närheten av dessa flickor.
Plötsligt känner jag mig ganska normal.
Ännu mer frågor och svar... i brist på annat.
Vilken är din favorit bland salladsdressingar? Ingen, bara vanlig olivolja om något.
Favoritrestaurant? Vet inte.. Jensen's Bøfhus kanske?
Favorit av snabbmatställen? Måste nog bli Chicki Ma Ma efter en utekväll.
Vilken mat skulle du kunna äta i 2 veckor utan att tröttna på? Älgstek. Eller Angelas stek. Eller Angelas grytbitar. *Mmmm*
Vilken är din favoritfyllning på pizza? Vet inte, men fläskfilé är gott.
Hur många TV-apparater har du? 1
Vilken färg har din mobiltelefon? Svart
Är du höger- eller vänsterhänt? Höger
Har du fått någonting borttaget från din kropp? Bortsett från mitt könsbyte? Polyper, tänder, normal stuff
Vad är den sista tunga saken du lyfte? Det var nog nån kartong eller nåt när jag hjälpte Marie & Daniel att flytta.
Har du någon gång blivit knockad medvetslös? Nej, inte vad jag minns.
Om det var möjligt, skulle du vilja veta vilken dag du ska dö? Nej, fy! Men jag skulle gärna vilja veta att jag har lååång tid kvar.
Om du kunde ändra ditt namn, vad skulle du ändra det till? Jag ville ändra när jag var liten, jag tyckte att Linnéa var ett fruktansvärt fult namn, men nu vill jag inte ändra.
Skulle du dricka en hel flaska med Tabasco för $1000? Japp, utan att tveka! Varför inte, liksom?
Hur många par flip-flops äger du? 3 (Gud vilka dumma frågor, varför gör jag detta?)
Sista gången du hade hade något med polisen att göra? Erm.. räknas det när jag hämtade ut mitt pass? Jag är en snäll flicka, jag gör inget dumt.
Vem pratade du med sist? Daniel
Vem kramade du sist? Jag vet inte.. säkert någon som jag träffade på när jag var ute sist.
Favorit av årstiderna? Sommaren, helt klart! Jag älskar solen och värmen!
Favorit av högtiderna? Hmm.. jag vet inte. Får väl säga midsommar, eftersom det är på sommaren.
Favoritdag på veckan? Fredag
Favoritmånad? Någon av sommarmånaderna.
Saknar du någon? Ja
Vilket humör är du på? Inget särskilt.
Vad lyssnar du på just nu? Dr. Phil på TV:n
Vad tittar du på just nu? Datorskärmen, eftersom jag skriver det här. *duh*
Vad oroar du dig för? Att inte hinna med.
Vad är det första stället du gick till imorse? Toaletten
Vilken film såg du sist? Twilight
Ler du ofta? Jo, det gör jag väl. Jag brukar få höra det i alla fall
Svarar du alltid i din telefon? Ja. om jag inte är upptagen.
Klockan är 4 på morgonen och du får ett SMS. Vem är det ifrån? Troligvis min syster som är ute och slarvar igen. Eller Lillebror.
Om du kunde ändra färg på dina ögon, vilken färg skulle du vilja ha? Isblå, riktigt isblå.
Äger du en digitalkamera? Ja, till mina vänners förskräckelse.
Har du någonsin haft fiskar som husdjur? Ja, vi hade guldfiskar när jag var liten. Hade namn på den och allt.
Vad önskar du dig till din födelsedag? En bebis. Okej då, en man också. Eller kanske mannen först? Ett jobb. En bil.
Och fred på jorden, eller något annat sånt fint.
Gör du armhävningar? Nej
Kan du göra chin-ups? Nej
Gör framtiden dig nervös eller förväntasfull? Nervös.
Har du några sparade SMS? Ja. Speciellt ett kommer jag aldrig att göra mig av med.
Har du någonsin varit med om en bilolycka? Nej, men åkt av vägen.
Har du någon accent/dialekt? Nja, jag har en salig blandning. Jag har pratar stockholmska när jag blir arg, har jag fått höra.
Vilken var det sista låten som fick dig att gråta? Jag vet inte, kommer inte ihåg.
När grät du sist? I går natt, när jag låg och funderade för mycket. Innan dess när Pedro retades med mig och kallade mig gammal.
Vad ska du göra ikväll? Ingenting speciellt, det är ju måndag.
Har du någonsin känt dig som om du nått botten? Ja.
Nämn 3 saker du köpte igår? Majs, keso och köttfärspaj.
Har du någonsin fått rosor? Ja, det tror jag.
Hatar du någon/något för tillfället? Nej, inte vad jag kan komma ihåg.
Har du mött någon som förändrat ditt liv? Säkert, men ingen som förändrat det drastiskt.
Hur firade du in det nya året? Sovandes, jag flyttade dagen efter.
Skulle du vilja åka tillbaks i tiden om du fick chansen? Nej, jag skulle vara frestad att ändra rum/tid kontinuumet,(heter det så?? Ändra saker och ting i alla fall) och det säger personalen på 'The Stargate Central' är en väldigt dålig idé.
Har du någonsin dejtat någon i längre än ett år? Ja, en.
Älskar någon dig? Det hoppas jag. Jag antar att den menas utanför familjen.
Skulle du vilja vara en pirat? Bara om jag vara en kvinnlig pirat och vara med Johnny Depp.
Vilka sånger sjunger du i duschen? Jag sjunger inte i duschen.
Har någon någonsin sjungit för dig? Ja, men det har nog inte varit så seriöst. Förutom en som sjöng 'Burnin' med Cue. Det var seriöst, speciellt raden 'Maybe, baby, I'm a heartbreaker, heartbreaker, heart of ice'. Det förklarande han nämligen noga efteråt.
Tycker du om att gosa? JA! Underbart.
Har du hållt hand med någon idag? Nej.
Vem var den sista personen du tog ett kort av? Angela
Vilken sorts musik lyssnade du på i grundskolan? Det som var populärt. Så orginell var jag.
Är de flesta av dina vänner gamla eller nya? Gamla. Eller lite blandat kanske.
Tycker du om fruktkött i din apelsinjuice? Häll i lite vodka så bryr jag mig inte om vilket. Nej, skämt åsido, nej, jag tycker inte om det. Vidrigt.
Vad retas dina vänner med dig om? Min åldersnoja, och min längtan efter barn.
Har du någonsin ridit på en kamel? Nej, knappt att jag suttit på en häst.
Vad gjorde du vid midnatt i går natt? Läste, eller grät, minns inte vad klockan var.
Vad var det första du tänkte när du vaknade i morse? Hoppas att det blir soligt och varmt idag
