Day 8: A moment
Många skulle kanske valt ögonblicket då de fick ett pluss på stickan, eller ögonblicket när deras efterlängtade son/dotter lades på bröstet.
Inte jag.
Jag kände inget speciellt då. Det dröjde länge innan jag kunde titta på Julia och känna något överhuvudtaget, men ögonblicket då jag för första gången tittade på Julia där hon satt och lekte och verkligen kände något, var underbart.
Ögonblicket då jag insåg att jag faktiskt älskade min egen dotter var fantastiskt.
Inte bara för att jag äntligen kunde börja ge henne all den kärlek som hon faktiskt förtjänar, utan också för att jag själv kände mig normal igen. Eller ja, mer normal i alla fall.
Vilken lättnad det var!
Jag slapp gå runt och känna mig som någon alien hela tiden. Slapp känna mig uttittad, som om jag hade en skylt i pannan som basunerade ut: Jag är ett freak, jag älskar inte mitt barn!
Visst kan jag fortfarande falla ned emellanåt och tänka "Vad har jag gjort? Hur ska jag kunna ta hand om det här lilla livet?" Ibland kan jag känna att jag saknar livet innan, kravlöst och spontant, men sen tittar jag på det fina lilla ansiktet och det stora leendet hon ger mig och då smälter jag. Hur skulle jag någonsin kunna motstå denna lilla fis?
Mitt lilla hjärtegryn
Inte jag.
Jag kände inget speciellt då. Det dröjde länge innan jag kunde titta på Julia och känna något överhuvudtaget, men ögonblicket då jag för första gången tittade på Julia där hon satt och lekte och verkligen kände något, var underbart.
Ögonblicket då jag insåg att jag faktiskt älskade min egen dotter var fantastiskt.
Inte bara för att jag äntligen kunde börja ge henne all den kärlek som hon faktiskt förtjänar, utan också för att jag själv kände mig normal igen. Eller ja, mer normal i alla fall.
Vilken lättnad det var!
Jag slapp gå runt och känna mig som någon alien hela tiden. Slapp känna mig uttittad, som om jag hade en skylt i pannan som basunerade ut: Jag är ett freak, jag älskar inte mitt barn!
Visst kan jag fortfarande falla ned emellanåt och tänka "Vad har jag gjort? Hur ska jag kunna ta hand om det här lilla livet?" Ibland kan jag känna att jag saknar livet innan, kravlöst och spontant, men sen tittar jag på det fina lilla ansiktet och det stora leendet hon ger mig och då smälter jag. Hur skulle jag någonsin kunna motstå denna lilla fis?
Mitt lilla hjärtegryn
Kommentarer
Trackback
