This is Néa

Så här var det:

Jag skulle flytta till Skåne och flytta ihop med min dåvarande pojkvän. Problemet var att pojkvännen bodde på 3:e våningen och då skulle inte kissen kunnaa gå ut. Han var då 2 år gammal och hade gått ute i iallafall 2 år a dem, så alternativet att göra innekatt av honom fanns liksom inte. Jag satte upp lappar och frågade runt om det fanns någon som skulle kunna tänkas ta hand om honom, och tillslut kom jag i kontakt med en äldre dam i utkanten av Skillingaryd. Hon bodde jättefint längs en grusväg (=ingen trafik att oroa sig för) och det fanns en liten lada där kissen skulle kunna springa och jaga möss. Allt verkade jättebra, så kissen fick flytta till henne.

Dagen efter, klockan 7 på morgonen ringer telefonen och det är den lilla damen. Hon ville bara berätta att kissen hade rymt när hon skulle gå ut med soporna, klockan 3 på natten (!!). Vad min första tanke var vill jag inte säga, men sen började jag fundera. Tänk om kissen hittade tillbaks och satt utanför och inte alls förstod varför han inte fick komma in? Flyttlasset stod mer eller mindre utnför dörren, så det fanns inte så mycket jag kunde göra. Jag kan säga att i 5 år har jag ångrat det beslutet. Förhållandet med pojkvännen tog slut ganska fort, och jag kom tillbaks till Småland, men ingen kisse. Jag skulle struntat i stolpskottet till pojkvän och behållt kissen, det är ett som är säkert.

Nåja, nu skulle det jú inte handla om fd pojkvänner, utan om kissen.

Länge undrade jag vad som hade hänt honom. En dag var jag och hälsade på min bror som bodde granne med min gamla lägenhet och då tyckte jag att jag såg honom, men det var bara en snabb glimt och jag tänkte att "nej, det kan inte stämma." Tiden gick, och jag träffade min sambo, vi fick barn och efter ett tag började vi fundera på att kanske skaffa en katt. Bonussonen hade en klasskompis med kattungar och jag började fundera på det. Det hade kanske varit mysigt med en liten kisse ändå.

En kväll, 5 år efter att han försvunnit, satt jag och tittade på en loppissida på Facebook när det dök upp ett kort på en kisse som letade efter ett hem. Jag tyckte först att det var en söt liten kisse, lite lik den jag hade innnan. Jag tittade igen och tyckte att de var väldigt lika. Jag skrev och frågade om han möjligtvis var en hittekatt, men fick inget svar. Jag letade upp en gammal bild som jag hade och började jämföra teckningen på nosen m.m och insåg att de båda kissarna var identiska! Det måste vara min kisse som fanns där, på en loppissida, på facebook!


Bilden från Facebook till vänster och min bild till höger (som är tagen i dåligt ljus, därav den mörkare färgen)

Jag fick kontakt med en vän som också kände personen som lagt ut annonsen om kissen, och visst var det en hittekatt! Det visade sig att de hade satt upp lappar och skrivit på olika internetforum i 5 månader utan att få napp och satte kissen på loppissidan som ett sista försök, på ett rent infall.

Nu är iallafall kissen hemma igen, efter 5 år, och än så länge har allt gått bra. Han har mest legat i min säng och sovit, vaknat för att äta och kelat som en tokig när man kommer in i sovrummet. Än så länge så har han varken intresserat sig för att utforska resten av lägenheten eller att gå ut, men det kommer väl med tiden.

Vart han har hållt hus alla dess år, ja det vet nog bara han själv!