This is Néa

Så har jag då fått tid för att operera ut min gallsten. Den 7 oktober är det dags, sen får jag stanna i en eller två dagar på sjukhuset.. Suck, jag hatar verkligen att ligga inne, det är alltid kallt som bara den, och ber man om en extra filt så tittar de på en som om jag vore tokig. Inte får man göra något heller, bara ligga still i sängen och stirra i taket. Jag hoppas verkligen att jag får komma hem förr hellre än senare. Det hela är så fint planerat att när jag väl kommer hem igen, så åker Filip till Stockholm en vecka.

Vem ska jag nu beklaga mig för?

Vem ska nu tycka synd om mig?

Vem ska jag vara liten och ynklig för?

Vem ska hålla om mig, och säga att allt snart blir bra, och stryka mig över kinden och pussa mig i pannan?

Jag får väl göra som när jag var singel, och lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och glömma bort världen utanför. Fast det kan jag inte heller göra, Brandon ska ju upp varje dag och bli skjutsad till skolan, och hundarna ska ut och vandras med.

Välkommen till verkligheten, Linnéa!

Nej då, skämt åsido, jag vet att flera kommer att tänka på mig, även om de är långt borta. Jag har det väldigt bra, det finns definitivt de som har det mycket värre än vad jag har det, och jag är väldigt lycklig.

:)