This is Néa

Man ska veta vad man letar efter har jag fått höra. Man ska inte nöja sig. Ta något som egentligen är lite sämre, bara för att slippa vara utan.

Hur lätt är det då?

Jag har varit singel alldeles för länge. Jag börjar bli gammal, jag är ju ändå snart 30. Jag har inte så höga krav länge. Trodde jag i alla fall.

Jag vill ha en man som älskar mig. Bara mig. Som inte stöter på ALLA tjejer inom 10 mils avstånd. Som inte har en fru/sambo/är förlovad/what ever. Vilket man får redan på när hans respektive knackar på en vacker dag och undrar vad man gör med hennes man. Den var kul. NOT!

Jag vill ha en man som är mogen och redo att slå sig till ro. Inte en man som vill supa varje helg. Som sitter helg efter helg med såna som är 20 år yngre, bara för att de är de enda som festar varje helg. Som efter ett tag berättar att han inte vill ha barn. Som är övermogen occh steriliserad.

Jag vill ha en man som vill ha familj. Volvo,villa och vovve (eller kanske en katt), ni vet. Som inte redan har massa barn med olika mammor. Som inte prioriterar sitt jobb. Som inte bryr sig mer om pengar än att de kommer in varje månad, och räkningarna kan betalas. Som är här och inte på andra sidan jorden.

Jag vill ha en man som är normal. Som inte vill att jag ska slå honom. Som inte vill att jag ska sparka honom, eller plåga honom ni-vet-var på diverse olika sätt. Det är inte jag. En man som inte tjatar om olika saker, och sen surar i veckor när jag säger nej. En man som är på samma nivå som jag, så att säga.

Tydligen är mina krav för höga. Tydligen måste jag sänka dem lite.

Frågan är vilket krav man stryker först?