This is Néa

De tre första månaderna under Julias liv sov hon mer eller mindre hela nätterna. Sen hände något och hon började vakna, ibland bara en gång ibland varje timme, på natten. Dock var det bara att köra in nappen i munnen på henne så somnade hon om. Någongång försökte jag ignorera henne för att se vad som skulle hända. Hon vaknade då helt och låg och pratade en timme. BVC tyckte att jag skulle låta henne ligga och prata, istället för att gå upp och ge napp varje gång, men då ser ni, då ändrade hon (Julia) sig. Då började hon gråta istället, och då har man ju inte så mycket val, det är bara att pallra sig upp.

Nu har hon tagit ett steg till, nu har hon lärt sig att vända och vrida sig i sängen. När hon hamnar på mage, eller hamnar på fel håll i sängen, blir hon förbannad. Nu kommer det roliga i kråksången, det räcker nämligen inte att bara vända tillbaks henne och stoppa in nappen, nej då. Hon är som en liten jäkla spänd fjäder, varje gång man släpper henne far hon tillbaks till utgångsläget, d.v.s på mage och förbannad. Om jag lägger henne nära spjälorna så att hon inte kommer runt, ja då blir hon arg över det istället. Oftast vaknar hon klockan 22, 02 och 04. I natt var jag uppe och vände och stoppade in napp 6 gånger vid varje vaket tillfälle. Sen vägrade hon somna om efter morgonflaskan, vilket hon normalt gör, utan bara vände och blev arg. Alla som känner mig vet hur pigg jag är om mornarna, och kan också tänka sig hur glad jag var.

Jag har inget emot att gå upp tidigt, om den förbaskade skitungen bara hade kunnat sova på nätterna!

Läs även andra bloggares åsikter om Sovrutiner, BVC,