Glad jävla hjärtans dag, typ...
Jisses, vilken skitdag det blev. Den hade ju i och för sig alla förutsättningar för att suga eftersom jag hade tid hos arbetsförmedlingen, men det var tydligen inte tillräckligt.
Det hela började egentligen några dagar tidigare då bilen inte ville starta, batterier var dött. Trodde vi i alla fall. Så i måndags var Filip och köpte nytt batteri och problemet var fixat.
Hahaha! Vad naiv man kan vara!
I går morse skulle jag köra Brandon till sin dans och Julia till dagis och batterilampan lös för fullt, trots nytt batteri. Enligt Tryggve kunde det vara så att man behövde köra lite med den för att ladda det, så jag tänkte väl inte så.mycket på det tills motorlampan började lysa. Fan också! Jag hann lämna av Brandon och chansade på att jag skulle kunna ta mig hem i alla fall, när ALLA lampor helt plötsligt tändes, och bilen började hoppa fram sån nån jäkla kanin. Jag hann precis svänga in på en parkering innan den tvärdog. Bara att plocka ut Julia och börja traska genom snön mot dagis. En kilometer i snö är kanske inte så mycket för oss vuxna, men lite mer för en trotsigt 1,5åring som i vanliga fall vägrar att gå, utan bara slänger sig. I en jäkla timme kämpade vi, jag frustrerad och stressad, och hon illskrikandes, innan vi kom fram till dagis. Hade det inte varit för att jag hade en tid att passa på AF så hade det inte varit någon fara, då hade vi kunnat ta det hur lugnt som helst, men givetvis så händer det inte då, nej då. Jag var helt hundra på att nu kommer snart socialen och tar henne ifrån mig, för hon skrek verkligen som om jag misshandlade henne. Jag försökte med tricket att börja gå därifrån och säga "hejdå, nu går jag", men det fungerade inte, kan jag säga. Visst slutade hon att gråta, och visst började hon gå, men inte åt mitt håll. När jag sprang ikapp henne och försökte få henne att gå åt rätt håll ramlade hon ihop i en liten skrikande pöl igen. Hon låg där och skrek: "Hej då, mamma, hej då!" och tyckte att jag skulle gå.
*suck*
Nu står i alla fall bilen på vår parkering och Filip ska få del stora äran att ringa en bilverkstad. Han får även stanna hemma på fredag så att jag kan ta hans bil när jag ska på begravning.
Det hela började egentligen några dagar tidigare då bilen inte ville starta, batterier var dött. Trodde vi i alla fall. Så i måndags var Filip och köpte nytt batteri och problemet var fixat.
Hahaha! Vad naiv man kan vara!
I går morse skulle jag köra Brandon till sin dans och Julia till dagis och batterilampan lös för fullt, trots nytt batteri. Enligt Tryggve kunde det vara så att man behövde köra lite med den för att ladda det, så jag tänkte väl inte så.mycket på det tills motorlampan började lysa. Fan också! Jag hann lämna av Brandon och chansade på att jag skulle kunna ta mig hem i alla fall, när ALLA lampor helt plötsligt tändes, och bilen började hoppa fram sån nån jäkla kanin. Jag hann precis svänga in på en parkering innan den tvärdog. Bara att plocka ut Julia och börja traska genom snön mot dagis. En kilometer i snö är kanske inte så mycket för oss vuxna, men lite mer för en trotsigt 1,5åring som i vanliga fall vägrar att gå, utan bara slänger sig. I en jäkla timme kämpade vi, jag frustrerad och stressad, och hon illskrikandes, innan vi kom fram till dagis. Hade det inte varit för att jag hade en tid att passa på AF så hade det inte varit någon fara, då hade vi kunnat ta det hur lugnt som helst, men givetvis så händer det inte då, nej då. Jag var helt hundra på att nu kommer snart socialen och tar henne ifrån mig, för hon skrek verkligen som om jag misshandlade henne. Jag försökte med tricket att börja gå därifrån och säga "hejdå, nu går jag", men det fungerade inte, kan jag säga. Visst slutade hon att gråta, och visst började hon gå, men inte åt mitt håll. När jag sprang ikapp henne och försökte få henne att gå åt rätt håll ramlade hon ihop i en liten skrikande pöl igen. Hon låg där och skrek: "Hej då, mamma, hej då!" och tyckte att jag skulle gå.
*suck*
Nu står i alla fall bilen på vår parkering och Filip ska få del stora äran att ringa en bilverkstad. Han får även stanna hemma på fredag så att jag kan ta hans bil när jag ska på begravning.
Kommentarer
Trackback
