This is Néa

Jag börjar få allvarlig graviditetshjärna nu, och då snackar vi riktigt svårt. Jag kan inte hålla en tanke i huvudet i mer än 2 sekunder, max, och spenderar den mesta tiden av min dag med att fundera på vad det nu var som jag skulle göra. Mycket irriterande!

I går var jag barnvakt åt lilla Isa-fisa, och fröken hade väldigt mycket funderingar kring bebisar och magar. Jag tror att hon kanske börjar acceptera att jag verkligen är gravid, innan har ju ju bara svarat med: Ja, på låtsas! och sen börjat prata om att hon misann ska ha en lillasyster och en lillebror som ska heta Vera och Kristian, och att de ska komma ifrån HENNES mage (igår hade hon dock ändrat sig och sa att hon skulle få dem av sin mamma, något hon tydligen även gått och sagt på dagis). Hon till och med petade lite på magen och sa att hon kunde känna en fot. När jag försökte förklara att bebisen är för liten för det, så svarade hon att hon hade visst känt det. Jaja, jag fick låtsas att jag höll med.
När Farmor slutat jobba, åkte vi in till Jönköping för att träffa henne, jag och Isa, och gissa om Isa tyckte det var roligt att jag och mamma kollade på barnvagnar. Inte så mycket va? Fröken gjorde dock sitt bästa för att roa sig själv, och kröp in mellan barnvagnar och lekte kurragömma. Detsamma gjorde hon när vi var inne på Kappahl och tyckte att vi var tråkiga, då smet hon in mellan kläderna och gömde sig, eller ja, tills hon hittade barnkläderna, då blev det röj där istället: Farmor, passar den här mig?
Lilla snuttan, det ska börjas i tid.

Apropå bebisar så kommer snart min första 'bebis' (äldsta lillasyster) hit upp i från Skåneland. Hon har frisör:at så duktigt att hon ska tävla i SM den 20-21 mars på Elmia. Då ska vi dit och heja på henne!

Apropå känna bebisar, så kände jag bebisen röra sig i magen för första gången igår. Det var när jag skulle sova (jag sover alltid på magen), och då tror jag att den lilla grodan protesterade lite, tyckte kanske att jag skulle ligga på rygg istället och sluta klämma henne/honom (fast jag tror 'henne').

Jag undrar hur sjutton jag ska kunna sova sen, när magen är stor.

...hade det inte varit för att vi sett dig på bild, så hade jag inte trott att jag var gravid. Magen har inte växt, inte tuttarna heller, och jag känner mig precis som vanligt nu när illamåendet gått över. Din pappa skulle kanske inte riktigt hålla med, han skulle nog vilja påskina att mina hormoner löper amok emellanåt, men det vet jag inte riktigt om jag ska hålla med om. Kanske bara lite.
Nu är det bara två veckor kvar innan vi ska på nytt ultraljud, och jag kan knappt vänta, om inte annat för att på nytt få bekräftelse på att du verkligen är där. En föredetta klasskompis till mig ska ha barn samtidigt som mig och hon har redan börjat känna hur hennes bebis sparkar, men av dig känner jag ingenting. Väldigt tråkigt tyckerjag, och jag hoppas att jag snart får känna något, om så bara ett litet sprattel.

Puss på dig, min groda, jag hoppas att allt är bra, och att du växer dig stor och stark!

Här svänger det fort kan jag lova. Det behövs inte mycket för att jag ska gå från glad via skitförbannad till storgråtandes, allt på 2.5 sekunder...max....

Ibland är det inte lätt att vara kvinna....eller att vara i närheten av en kvinna heller, för den delen.

Hur kommer det sig att så fort man blir gravid så blir man allmän egendom? Alla vill prata med en, och när magen börjar synas ska det tafsas och åh:as av alla, inklusive okända.

Så här ligger det till:

1. Nej, jag vill inte bli din nya bästa kompis bara för att vi råkar bo på samma ställe och vara gravida samtidigt.

2. Nej, jag vill inte diskutera mina krämpor, hormonutbrott, magstorlek, namnförslag eller andra bebissaker med dig, jag känner dig inte.

3. Nej, jag är inte intresserad av att diskutera något what so ever med dig bara för att du jobbar på Babyproffsen. Vill jag veta något om produkterna ni säljer så kommer jag att fråga, och då vill jag ha svar på det jag frågar om, inget annat.

4. Nej, du får inte röra min mage om du inte är familjemedlem/vän.

Jag har en känsla av att det kommer att dyka upp många fler punkter ju mer gravid jag blir. Och efter. Då har man ju en söt liten bebis som folk ska titta på, gulla med, och peta på med sina händer fyllda av baciller.

Suck

...verkligen på att uppdatera bloggarna, så nu har jag bestämt mig för att lägga ned den 'nya', och slår ihop de båda till en. På så sett kanske jag, eventuellt, kan lyckas uppdatera någon extra gång, istället för en gång i halvåret.

Så vad har hänt då?

Inte mycket, jag börjar må lite bättre nu, och är inte riktigt lika 'hormonig' längre. Filip är väldigt glad för det, skulle jag tro. Vi har varit på ultraljud och fått se den lilla grodan i magen, men tyvärr så berättar de ju inte vad det är för kön. Väldigt tråkigt tycker jag, men jag har fått för mig att det är en flicka. En del gamla skrocktecken tyder på det, så som att jag har mått illa, jag har inte varit sugen på sött/salt utan glass, och jag har fått flera smickrande finnar. Allt detta ska tydligen tyda på att det är en flicka. För skojs skull tog jag upp Bibeln och slog upp en sida på måfå, och satte fingret utan att titta, och fingret hamnade då på orden: 'en ung kvinna, en jungfru', så vem vet, det kanske är en liten Matilda där inne.

Annars är det inte mycket som förändrats, jag har fortfarande inte hittat något jobb (vem vill anställa mig nu ändå?), jag har äntligen fått nya hörlurar till telefonen så att jag kan lyssna på ljudböcker när jag promenerar och hundarna, (eller en av dem) driver mig fortfarande till vansinne.

Annars ser jag fram emot Melodifestivalen (Tantvarning eller vad?)

Annars ser jag fram emot lördagen när jag ska gå ut på första gången på väldigt länge.

:)