Day 15: Your dreams
Vad drömmer jag om egentligen?
Rent personligt har jag nog ganska materialistiska drömmar: Jag skulle vilja ha ett hus med stor tomt som Julia kan springa runt i, en sommarstsuga vid havet, resor och upplevelser.
Utöver det finns mina förhoppningar (det är väl en sorts drömmar?) om att det ska gå bra för Julia i livet, att hon ska slippa för mycket besvikelser, att hon ska vara duktig i skolan och få ett bra jobb som hon trivs med. Det är till och med så att jag hoppas att hon ska bli lite nördig, inte så mycket så att hon blir mobbad eller så, men tillräckligt mycket för att hon ska jobba på bra och skaffa bra betyg. Sen får det ju inte gå till överdrift, hon måste ju leva också, men jag önskar att hon kommer att trivas bättre i skolan än vad jag gjorde.
Mina drömmar har ändrats med åren, innan har de handlat väldigt mycket om barn och att jag velat ha MASSVIS, men nu känns det som att det räcker med Julia. Kanske ett till, lite längre fram, men definitivt inte något fotbollslag. Jag får dåligt samvete bara jag tänker på att skaffa ett till, då skulle ju Julia inte få lite mycket tid och uppmärksamhet. Jag skulle ju inte ha tid att sitta och gosa med henne när hon är trött, eller busa några längre stunder för det kulle finnas en liten till som också behöver sin mamma. Ja, jag vet att barn har haft syskon i alla tider och det har blivit folk av dem också, men det känns inte rätt just nu. Kanske om något år, kanske inte alls, vi får se.
Någon som däremot drömmer om ett fotbollslag (eller varför inte två) år Filip. Han kör enligt devisen: Mer barn=mer kärlek. Visst, det kanske stämmer, men han får nöja sig med de tre som han redan har. Trots det så går det inte en dag utan att han nämner något om "bebis". "Du ska få se, jag är Dionysos (fertilitetsguden (och vinets)) personiferiad, du ska se att du redan är gravid! Mina "killar" vet vad de gör!"
Män alltså!
(Det blev visst inte så mycket om mina drömmar, mer babbel, men vadå? Det är ju ändå min blogg. ;) )
Rent personligt har jag nog ganska materialistiska drömmar: Jag skulle vilja ha ett hus med stor tomt som Julia kan springa runt i, en sommarstsuga vid havet, resor och upplevelser.
Utöver det finns mina förhoppningar (det är väl en sorts drömmar?) om att det ska gå bra för Julia i livet, att hon ska slippa för mycket besvikelser, att hon ska vara duktig i skolan och få ett bra jobb som hon trivs med. Det är till och med så att jag hoppas att hon ska bli lite nördig, inte så mycket så att hon blir mobbad eller så, men tillräckligt mycket för att hon ska jobba på bra och skaffa bra betyg. Sen får det ju inte gå till överdrift, hon måste ju leva också, men jag önskar att hon kommer att trivas bättre i skolan än vad jag gjorde.
Mina drömmar har ändrats med åren, innan har de handlat väldigt mycket om barn och att jag velat ha MASSVIS, men nu känns det som att det räcker med Julia. Kanske ett till, lite längre fram, men definitivt inte något fotbollslag. Jag får dåligt samvete bara jag tänker på att skaffa ett till, då skulle ju Julia inte få lite mycket tid och uppmärksamhet. Jag skulle ju inte ha tid att sitta och gosa med henne när hon är trött, eller busa några längre stunder för det kulle finnas en liten till som också behöver sin mamma. Ja, jag vet att barn har haft syskon i alla tider och det har blivit folk av dem också, men det känns inte rätt just nu. Kanske om något år, kanske inte alls, vi får se.
Någon som däremot drömmer om ett fotbollslag (eller varför inte två) år Filip. Han kör enligt devisen: Mer barn=mer kärlek. Visst, det kanske stämmer, men han får nöja sig med de tre som han redan har. Trots det så går det inte en dag utan att han nämner något om "bebis". "Du ska få se, jag är Dionysos (fertilitetsguden (och vinets)) personiferiad, du ska se att du redan är gravid! Mina "killar" vet vad de gör!"
Män alltså!
(Det blev visst inte så mycket om mina drömmar, mer babbel, men vadå? Det är ju ändå min blogg. ;) )
Kommentarer
Postat av: Marren
Babbel är skoj, det gillar jag ;)
Postat av: Marie Gustafsson
Haha.. visst är det gulligt med barn, men jä..igt jobbigt oxå. :) Önskar oxå fler..men då skulle jag nog gå under helt av allt jobb som kommer med det. Kramar och hoppas du har det bra.
Trackback
