This is Néa

Undrar om hon skulle bli rädd...

...så nu får jag ligga här i en tjejbody, med PUFFÄRMAR! Fatta pinsamt...

Vilken jävla dag det blev. Förmiddagen var någorlunda okej, mm eftermiddagen. Suck. Giv mig styrka säger jag bara. Julia och Harry körde tävling om vem som kunde skrika högst och med tanke på hur lite sömn jag fått så var verkligen inte tålamodet det längsta. När det äntligen blev dags att sova så slocknade dom på fem sekunder. Nu blir det tunnelbanan för mig, sen ska jag också sova, förhoppningsvis ostört hela natten.

(de här bilderna är ifrån lugnet före stormen. Harry har börjat leka med saker, ta dom och vrida och tugga, och Julia fick ny bilbarnstol idag, helnöjd)

...vad trött jag är! Nu när Harry är sjuk så tycker han att han ska vara vaken istället för att sova, och eftersom Filip jobbade natt på arresten så var det jag som fick underhålla bebis hela natten. Jag känner att idag kommer att bli en riktigt lååååång dag.

...sitta i stolar avsedda för små pojkar! Och apropå små pojkar så har det nu blivit Harrys tur att bli sjuk. Stackarn har fått feber och trots att han flinar på som vanligt så märker jag att han inte riktigt orkar lika mycket. Igår somnade han t.o.m mitt i "fruktstunden".

Som nu också kan få sitta med och äta vid matbordet. Stolen är redan invigd med lite potatis/majs och kvällsgröt och det gick hur fint som helst. Filip är lite gnällig då han tycker att den var för dyr, men man får se det som så att vi lätt kan få tillbaks pengar den dagen vi säljer den. Babybjörn säljer ju alltid bra.

Äntligen har vi frisknat till här hemma! Julias feber är borta ( hon hade trettionio och sjutton enligt henne själv), så imorgon blir det äntligen dagis igen.

Idag blir det en liten tripp till Värnamo för att fixa pass till Lill-snuttan. Hon kommer ju att behöva det för resan till Polen, och gissa om hon ser fram emot den! Hon pratar ofta om att hon ska åka båt till Farmor med pappa och Christopher (Brandon hade intensivträning inför en dansuppvisning den veckan och valde då att stanna hemma istället). Min lilla tjej har helt plötsligt blivit så stor och ska ut på sitt första äventyr.

Sen blir det lite shopping här hemma då jag ska hämta upp en matstol till Harry så att han så småningom kan börja göra oss sällskap vid matbordet. Han har ju fått börja smaka mat nu, och även om en del kommer ut igen så smaskas det ganska bra ändå. Vad hände med min lilla plutt som var så liten och tanig att rumpan bara var skinn och ben?

Vi var på BVC förra veckan med både Harry och Julia (som hade sin 2,5-årskontroll) och båda har blivit så stora och duktiga. Harry bara skrattar och pratar HELA tiden, t.o.m i sömnen och Julia var också väldigt duktig för sin ålder. Hennes språkliga förmåga ligger på samma nivå som en 5-6-åring då hon sätter ihop meningar av 5-6 ord, även om vissa är lite svåra att uttala. BVC-sköterskan blev också väldigt imponerad av hennes hand-ögakoordination och balans ( Hon sparkar/fångar bollar väldigt bra och kan sakta ta sig fram/hålla balansen på sin lilla skateboard). Min lilla stjärna, jag är så stolt över dig!

Lite syskonprat

Det är väntan som är värst, innan man vet något. Så fort man vet så är det ju mycket lättare helt plötsligt. Speciellt om det är positiva nyheter så klart, men om beskedet är negativt så kan man ju ändå börja ta tag i det då, och göra vad som krävs för att lösa det. Att inte veta något däremot, det tar kål på mig! Så länge telefonen ligger tyst vid sidan av mig så lär det inte bli så mycket sömn.

Barnens kusin har varit dålig ett tag (kräksjuka), och nu har den lilla stackarn fått så ont i magen att de fått åka till sjukhuset.

Lilla älskade Isa, vi tänker allihopa på dig och hoppas att du snart blir bättre (och ber till högre makter att det inte är stressrelaterat med tanke på allt som händer just nu).

How you doin'?

...vilka det är som sitter i de här städerna och läser min lilla blogg. Inte för att jag klagar, jag är förvånad att en enda vill läsa, jag menar, mitt liv är ju inte det mest spännande i världen. Inga världsomseglingar eller kändisskvaller här.

Så kom febern tillbaks då. Inte lika hög den här gången sin tur är, men ändå. Utslagen på kinderna sitter också kvar, jag trodde att de skulle försvinna eftersom de gick ner tillsammans med febern, men icke. Nu får hon allt ta och bli frisk, min lilla älskling.

(Svårt att få en bra bild på de där jäkla utslagen. Använder jag blixt så syns utslagen men inte rodnaden, kör jag utan blixt så syns rodnaden men inte utslagen. Därför bjuder jag på två bilder så för ni försöka lägga ihop dem mentalt).

Var ju som sagt och köpte en begagnad vagn häromdagen. Den såg verkligen inte mycket ut för världen, solblekt och smutsig, men den fungerade som sagt och den skulle ändå bara användas för en resa till Polen. Idag släpade jag in den i duschen och skrubbade av den och hör och häpna, den var inte alls lika skabbig som den sett ut från början! Visst, den är ju fortfarande inte en NY vagn, men en del av det solblekta var bara damm och smuts, så nu ser den ändå tillräckligt fräsch ut för att man ska kunna visa sig ute med den utan att skämmas ihjäl.

Igår kväll när vi gick och la oss hade Julia 40 graders feber, i morse när vi vaknade hade hon en temperatur på 35 grader. Vad hände inatt liksom? Så istället för att kyla ned henne så fick hon krypa in under mitt täcke och gosa sig varm med mamma.

Julia ligger i soffan och sover när Filip "råkar" prutta. Direkt skäller Julia, fortfarande sovandes: "FILIP!"

Det är mammas flicka det!

...så är det ingen anledning att inte se snygg ut!

Ingen nedgång i febern här inte, den ligger fortfarande på över 40 grader, och nu har utslagen kommit också. Det fastnar inte så bra på kort, men hon ser ut som en tonåring med allvarlig akne. Min stackars plutt!

Nu funkar appen igen! Allt som behövdes var tydligen att radera skiten och installera om den.

Här kommer då bilderna från igår.

Kanske inte riktigt, men vadå, man måste ju varna de som är känsliga. ;)

Febern har bara stigit på stackars lilla Julia, så när termometern och alvedonen kom fram ikväll igen så skulle hon bestämt ta tempen på mig också och jag får väl säga att jag tar mycket hellre tempen där än i rumpan.

Säg inte att jag också håller på att bli sjuk! Mitt huvud vill inte alls vara med att leka längre, och helst av allt hade jag velat krypa ned i sängen, dra täcket över huvudet och sova tills fredag.

Jaha, då har sjukstugan hittat hit också. Christopher har varit sen igår och nu är det Julias tur. Stackars lillstumpan som hade sett fram emot att få gå till dagis och leka med kompisarna i dag, men det får bli mys hemma istället. Tur att lille Harry är glad som en liten solstråle i alla fall.

(Det bästa med att vara sjuk är nog att man får äta frukost och gosa i mammas säng).

Nåt är det i alla fall. Harry har natt efter natt visat klart och tydligt att han inte klarar av att sova med mig. Han vaknar precis hela tiden och har väldigt svårt att somna om. Oftast slutar det med att både han och jag gråter av trötthet och frustration.

Det är däremot inget problem när det är Filips nätter. Då sover den lille grisen hur bra som helst, vaknar endast en gång för mat och sover sen till halv sju. Vad gör han som jag inte gör?

Det mest frustrerande i hela situationen är att den lille fisen tydligen känner av min närvaro, även om jag varken rör mig, pratar eller nåt. Jag kan smyga in i sovrummet efter att han somnat, utan att göra ett ljud, och lägga mig. Det kanske dröjer en timme eller så, men sen sätter det igång. Harry vaknar och Filip går upp (jag ligger tyst), men ingenting funkar. Han krånglar och knölar och gråter ända tills JAG RESER PÅ MIG OCH GÅR DÄRIFRÅN! Då blir det minsann tyst på den lille skiten och han somnar om och sover hur gott som helst. Går jag in igen börjar krånglandet om igen.

Vad fan liksom? Snacka om att känna sig som en värdelös mamma när man vet att han KAN sova bra, han gör det bara inte med mig. Filip berättade häromdagen att han tyckte att det var lite läskigt när han såg hur Harry gick från att gråta och vifta och sparka till att slappna av och somna på två sekunder bara jag steg utanför dörren.

Kanske är det inga spöken runt barnen, kanske är det runt mig?

Alla ni som är här flera gånger om dagen men aldrig kommenterar.

Mata mig!

Vad ledsen jag blir när familjer inte klarar av att hålla sams, när den enes skitsnack och oförmåga att se sina egna brister går ut över den andra. När syskon blir indragna och tvingas välja sida. Att ens tänka tanken på att göra något som kan tänkas skada Julia eller Harry får mitt hjärta att brista och när jag hör hur syskon ställs mot varandra på grund av föräldrars dumhet vill jag bara skrika högt.

Idag hade vi "kalas", eftersom jag fyllde år igår, med Mamma&Tryggve, Johan&Marika och lille söte Sigge-plutt. Mamma och Tryggve kom med värsta stora paketet, en ny micro! Nu kan vi äntligen värma mat, ersättning m.m igen (vår gamla micro dog ju strax efter nyår, precis som dammsugaren och vattenkokaren).

Julia busade som bara den med Tryggve som blev helt slut, och Harry hade lite man-to-man samtal med Johan samt passat på att tafsa lite på mormors tuttar, det lille pervot. :) Sigge försökte mest äta upp alla Julias leksaker och göra små försök till att gå, även om han fegar ur och sätter sig när han inser att han står utan att någon håller i honom. Världens sötaste lille punkare, speciellt när han med sin lilla lilla röst ropar på pappa. :)

Tack alla för en trevlig eftermiddag med mycket bus och diskussioner.

Det är ju inte alls genomskinligt när statistiken på antalet sidovisningar går upp till över 150, utan att antalet besökare går upp, när det brukar ligga på typ 20. Jag tror minsann att "någon" är sjukligt besatt (inte av mig dock, men nån i min närhet).

Jag vet att det finns de som vill att jag ska om vissa saker och personer, men jag har sagt allt som jag kommer att säga på den här bloggen. Jag kommer inte att kommentera mer än vad jag gjort. Så de som endast är här för att få något att skvallra/gnälla om kan sluta läsa på en gång, det kommer inte att ske.

och då måste ju lilla fröken hjälpa till, såklart.

...utan jag har bara en sak att säga:

Det här kommer att bita dig själv i baken så jävla hårt att du kommer ha svårt att sitta i åratal framåt.

...av att få smaka lite gröt!

Nu ska vi bara öva på att få gröten att stanna i munnen istället för att hamna runt om.

Julia försöker titta på Bolibompa, men Harry tycker att hon ska prata med honom istället

http://www.youtube.com/watch?v=fxjw7NThUC4&feature=youtube_gdata_player

Översta bilden visar vad jag ville ha (typ), den nedre visar vad jag fick. Inte riktigt nöjd om man säger så.

Och se så fin han blev! Till saken hör också att man måste sjunga "Ja, må han leva" samtidigt, så det är nog ingen prinsesskrona, utan snarare en födelsedagskrona :)

Nu börjar jag tro på allvar att det spökar här hemma. Jag har ofta tyckt att jag hör nån som pratar, typ som om en tv står på i ett annat rum, när det inte gör det, och när Julia var liten så var det ofta så att hennes snutte låg väldigt fint utlagd på henne när hon sov ( på ett sånt sätt som en liten bebis inte kan göra ). Många gånger när jag försökt ta kort på barnen så får jag ta om det flera gånger då det antingen blir suddigt eller nåt svart ivägen. Nej, det är inte skräp eller smuts på linsen, jag har kollat flera gånger om.

I alla fall, ikväll satt jag och pillade lite på några inbjudningskort till barnens kusiners kalas och skulle ta ett kort på dem för att visa Marika, men det gick inte alls. Bilderna blev antingen helsvarta eller så syntes bara en liten kant av dem (som ni kan se på korten nedan). Det spelade ingen roll hur jag vinklade dem, eller vart jag la dem i rummet, det gick inte. Jag tog då ett kort på fönstret bara för att se så att det inte var något fel på själva kameran, inga problem alls! Till slut sa jag högt:
-Dom här korten är faktiskt till Isa och Sigge, och jag måste visa dem för deras mamma, så kan du sluta förstöra bilderna?

Behöver jag säga att nästa försök blev perfekt, inget svart och ingen oskärpa. Och detta efter att säkert 20 kort blivit misslyckade...

Sammanträffande, eller något/någon här?

Här kommer då bilderna, först några tidigare misslyckade försök, sen dom från idag.