This is Néa

åh, vad sur jag blir! Fick nycklarna till nya lägenheten idag, och svände förbi för att titta. Snacka om besvikelse! Det STANK på hela bottenvåningen (av bl.a rök), det syntes exakt vart förra hyresgästerna hade haft sin provosoriska vägg eftersom de inte brytt sig om att slipa spacklet, utan bara kladdat över med färg, och apropå färg, de har nog aldrig hört talas om maskeringstejp eftersom det inte finns en enda rak kant i deras måning utan det är kladd på lister och jag vet inte vad. Snacka om att bli TRÖTT! Det är bara lite av allt som är fel och jag blir så sur!

Julia har hajjat hur man använder en penna.

Eller hon har vetat det ett tag, hon har vetat att man använder pennan på pappret, hon har bara inte listat ut HUR innan. Hon har suttit och bankat och gnidit och jag vet inte allt mot pappret och blivit arg när det inte fungerat, men nu är det annat. Man får fortfarande vända pennan på rätt håll åt henne (och hon blir SKITARG eftersom hon tror att jag ska ta pennan ifrån henne).

Hennes allra första alster hammnade på soffbordet.



Nu har vi tagit fram ett block som hon kan kladda i istället.

.. en sån som tar med sitt barn till Ullared.

Visserligen så handlade jag inget (okej, nästan inget) utan jag gick med Julia medan mamma och Marika handlade. Vi traskade runt i vår egen lilla takt, satte oss och åt lunch och mellis, samt sov lite grann. Julia då alltså, jag sov inte. Hon verkade inte bry sig nämnvärt utan satt i sin vagn, tittade på och pratade med folk, tuggade lite på några leksaker och tokade sig lite.

Även fast jag inte handlade så kom jag hem med en kasse saker. Hur gick det till liksom? Julia fick en matta till sitt nya rum, lite kläder och ÄNTLIGEN hittade jag en UV-dräkt till henne. Jag har letat i varenda affär här omkring men ingenstans har det funnits i hennes storlek. Eller jo, för pojkar, i mörkblått, och jag vill inte ha mörkblått. Inte för att Julia absolut måste ha en rosa med "Hallo Kitty" på, men hade det varit grön eller gul eller röd, eller vadsom så hade det gått bra. Och eftersom allt ska vara så himla typiskt så var det just rosa med "Hallo Kitty" på som fanns i Ullared. Rosa med lila ärmar eller lila med rosa ärmar, så hon fick den lila.

Nu ska vi åka till Värnamo och hämta Filip som varit i Stockholm sen i torsdags och slagit runt, jag tror jag vet en liten bebis som kommer att bli glad när hon ser sin pappa!

Men åh! Vilket tråkigt inlägg det här kommer bli, vi gör ju typ ingenting.

I alla fall så är vi glada för att solen har kommit, vilket gör att vi kan vara ute lite mer. Det i sin tur gör att Julia sover som en stock om nätterna och vaknar senare på morgonen vilket i alla fall jag jublar över. Så vi gör typ samma varje dag, går upp, äter frukost och leker lite. Efter förmiddagsluren går vi ut och leker fram till lunch, sen blir det lite hur som. Ibland är vi inne, ibland ute. Vi försöker vara ute litegrann på eftermiddagen med, hon är ju som en liten tornado nu för tiden. Äter som en häst gör hon också, idag åt hon en stor burk (för 1-åringar), och hade nog lätt kunnat klämma lite frukt med om jag hade gett henne.

(Förresten har hon börjat ta sina första stadiga steg nu. Innan kunde hon ta 2-3 stycken, men hon mer eller mindre ramlade framåt, nu är hon uppe i 9 och det går lugnt och fint och stadigt. Min bebbe är stor!)

På torsdag kommer Filip att åka iväg på nån konferans eller nåt (jag vet inte, jag lyssnade inte så noga), så då blir vi själva här, jag, Julia och Brandon. Herregud, hur ska det gå? En bebis som river ned ALLT som hon kommer åt, och en tonåring som ALLTID säger emot eller försöker ändra lite på det man säger.

På fredag ska jag och Julia på mammaträff på förmiddagen, sen åker vi till babysimmet. Förra gången tog vi bilder på bebisarna när de dök, så nu ska vi få se hur resultatet blev. Spännande!

På söndag åker Brandon iväg till Polen på morgonen (skolresa), och Filip kommer inte hem förrän på kvällen, så jag och Julia har hela dagen på oss att busa och gosa. Om jag känner henne rätt så blir det mer av det första än av det sista.

Jag hoppas verkligen att hon kommer fortsätta sova ordentligt nu när Filip inte kan ta varannan natt, jag blir ju som en zombie när jag inte får sova, en lättretad zombie. Det finns många gånger då jag har behövt gå ut ur rummet och ta några djupa andetag innan jag kunnat gå in tll Julia igen. Detta när hon river allt och pillar på allt som hon inte får röra, och säger man "nej", så får hon värsta sammanbrottet och skriker. Fröken har temprament! Det måste hon ärvt av sin far.

Väldigt lätt att svara på eftersom jag oftast inte använder nån väska. Men bara för Er skull letade jag upp en gammal väska som bara blivit inslängd i garderoben för att se vad jag kunde hitta i den.



Det här fanns i:
 
2 paraplyn
1 paket näsdukar
1 paket bindor
2 tamponger
3 hårband
1 fodral med trosskydd
2 mascaror
1 flaska parfym (Escape från Escada)
3 tops
6 st gröna små trosskydd
1 lypsyl (eller Niveas Lip Care om man ska vara exakt)
1 Försvarets hudsalva
1 svettarmband
2 doser Lunelax 
Blandat skräp

Med tanke på alla olika sorters mensskydd och dylikt så skulle jag gissa på att väskan har varit flitigt använd när jag jobbat. Det brukar nämligen vara så att när jag vet att den tiden på månaden närmar sig, så lägger jag ner lite saker "ifall att". Eftersom jag har värsta guldfiskminnet så glömmer jag bort att jag lagt ned något och lägger ned samma sak igen dagen efter.

Väskan visar också att jag borde rensa den betydligt oftare. Sista gången som jag kan minnas att jag använde den var förra sommaren när jag, mamma och Isa var på High Chaparral (därav de 2 paraplyerna). Jag var då ganska höggravid, så någon större behov av bindor och tamponger fanns ju knappast. Hade jag rensat väskan något mer frekvent så hade jag dessutom sluppit att svära över mina försvunna mascaror och saknade parfym!

Hennes eskapader kan man följa här: http://sandrasofiapalma.blogg.se/

Lägenheten var väl sådär tyckte jag. Mitemellan liksom, den var varken snygg eller ful utan den bara var. Å andra sidan är det ändå en 4:a och det behöver vi. Det finns uteplats på både framsida och baksida och det är ett bilfritt område, så jag behöver inte oroa mig att Julia ska bli påkörd, så jag antar att fördelarna överväger nackdelarna. Så om en månad flyttar vi. Det lär bli tajt värre för sista veckan i maj är Filip borta hela veckan och kommer hem lördag, medans jag jobbar lör-sön.  Den 1:a juni är dessutom en tisdag, så lycka till att få hjälpp då, när alla jobbar. Jag hoppas att vi kan få nycklarna lite tidigare, jag vill nämligen måla om Julias rum också, nu är det blått.
Jaja, vi får väl se hur det går, jag lär väl ha funderat ihjäl mig innan dess.


Framsida


Snyggt ihopklipp av baksidan. (Jag stod visst inte på samma ställe när jag tog korten)


Baksida

Här spenderar jag hur lång tid som helst på att skriva ett inlägg så vägrar skit-blogg.se att publicera den. *suck*

Mina syskon alltså. Vi börjar väl med antalet. Jag har 3 eller 4 syskon, lite beroende på hur man ser det. Biologiskt har jag 3 stycken, Johan 28 år, Sofia 20 år och Johanna 17 år. Sen kan man räkna till lille Gustav, 13 år om man vill, men vi är inte biologisk släkt. Han är mina halvsystrars (Sofia och Johanna) halvbror, d.v.s systrarna och jag delar samma pappa medans systrarna och Gustav delar samma mamma. Dock har vi alltid sagt att jag är hans syster eftersom han inte forstod när han var liten hur det hängde ihop, och blev jätteledsen om någon sa att jag inte var hans syster också. Rent emotionellt är han min bror, lika mycket som Johan.

Om vi börjar med Johan så är han inte klok någonstans. Han är nog den mest störda människa jag någonsin mött (Ja, Filip ligger inte långt efter), man kan liksom inte låta bli att skratta åt honom. Han pratar inte så mycket, men ibland kan han brista ut i gapskratt utan synlig anledning. Då har han suttit och fantiserat ihop någon i sin lilla hjärna som han själv tycker är så roligt att han inte kan låta bli att skratta. Ibland tycker han själv att det är så roligt att han inte kan berätta för oss andra vad det är som är kul utan att bryta ihop av skratt igen. En gång tog det 20 minuter innan han kunde berätta vad han skrattade åt, så var det inte ens kul! Inte för att det spelade någon roll, vi andra skrattade lika mycket fast åt honom istället för åt skämtet. Han har väldens sötaste lilla dotter, Isa 5 år. Fråga mig inte hur han lyckades med det, men hon är världens goaste. Hon har ärvt sin pappas förmåga att fundera mycket, skillnaden är bara att hon ärvt sin mammas talang för att prata, så alla hennes funderingar kommer ut. Ibland är det svårt att hålla sig för skratt, en 5-åring kan fundera över väldigt konstiga saker ibland.

Sofia är den dukiga i familjen. Utbildade sig till frisör, gick ut med toppbetyg, blev erbjuden jobb hos frisör-Bobby men kom på att frisör var ett skityrke som hon absolut inte ville arbeta med. Okej, det var väl kanske inte så smart, men hon har iallafall en utbildning om hon skulle ändra sig. Hon tog en projektanställning på Skolverket och åkte land och rike runt och organiserade lärarkonferanser, och när det tog slut åkte hon till Mallorca för att försöka hitta en jobb där över sommaren. Så där befinner hon sig nu, vem vet vad hon hittar på härnäst? Hon kanske hittar nån snygg strandraggare och stannar där. Fast det skulle nog mer vara Johannas stil.

Johanna ja. Hon är virrpannan av oss alla. Hon har under hela sitt liv haft noll koll på ungefär allting och aldrig riktigt varit den som tänker på konsekvenser. När hon var liten och hade en viss tid som hon skulle vara hemma så brukade hon ringa 5 minuter efter den tiden och fråga: "Får jag stanna längre?"  Varje gång! Hon lärde sig aldrig. Det är ett under att hon lyckas ta sig till skolan varje dag. Hon strulade sig igenom högstadiet, men lyckades tillslut ta sig i kragen och pluggar nu till massör på gymnasiet. Stackars Johanna har alltid hamnat i kläm mellan Sofia och Gustav och inte alltid haft det lätt. Sofia skällde på henne för att hon inte var lika ordentlig som henne, och Gustav skällde på henne för allt. En gång när Gustav låg och tittade på TV kom hans mamma och la undan lite kläder i garderoben. Gustav tittade då upp och sa: Jag trodde att du var Johanna så jag tänkte säga: "STICK!"

Gustav då, den lille fjanten? Han är min lille bebis, fast han blivit så stor. Han ser ungefär ut som Stifler i "American Pie", men det vill han inte höra. När han var liten skulla han antingen "slåss" med mig, eller gosa. En sommar var vi i Danmark på semester och Gustav tyckte att jag skulle komma och slåss med honom. Jag svarade då att nej, det vågade jag inte, då skulle jag bara få stryk. Snabbt som attan kontrade han med: "Kom hit så ska jag stryka dig!" Det är lite typiskt för honom, han har alltid sagt roliga saker. Inte när han pratat med Johanna då, men med oss andra då. Det är tur att det gått över, och nu älskar de varandra som normala syskon.