This is Néa

...om man ljuger.

För er (män) som inte vet, så inträffar detta efter ett par dagar när mjölkproduktionen börjar fungera, och kroppen får ännu en hormonchock. Det finns nog inget som jag inte gråtit över. Ett litet utdrag:

-För att hon är så liten
-För att hon kommer växa upp
-För att hennes hår var rufsigt (alla 3 hårstrån) och det var så sött
-För att hennes hår är så fjunigt, och snart kommer det att bytas ut mot 'riktigt' hår
-Lite till för att hon kommer att växa alldeles för fort

osv osv...

Ändå skulle jag inte vilja byta ut det mot något, hon är mitt lilla hjärtegull.


Sötaste kusinerna!

Lilla Divisen finns inte mer. Lilla skrutt-grisen.

Varmt som tusan, men jag blev nyligen påmind om jag jag gnällde i vintras när det var kallt, så jag ska inte säga något nu.

Vi var och gjorde det sista ultraljudet idag, och tydligen har jag värsta medel-Svenssonbebisen. Alla värden och mått låg precis mitt på kurvan och vikten skilde bara några gram. Det får mig att undra lite vad det är som tar så mycket plats egentligen. Medelbebis och jag har inte gått upp så mycket, ingenting på flera månader faktiskt, och ändå är jag stor som en jäkla luftballong. Bara på den månaden som gått sen Lillasysters student har jag blivit dubbelt så stor känns det som. Jag undrar vart detta kommer att sluta, det är ju ändå en månad kvar till 6:e augusti.

En som passade på att njuta av det fina vädret i helgen var vår älskade lilla Isa-fis. Hon skulle först inte alls bada i sjön utan bara i poolen, men efter att vi gått ned till bryggan, plaskat lite med fötterna och skvätt lite vatten på farmor så gick det bra ändå.



Fröken passade även på att 'simma' lite.



Nu ska jag försöka roa mig, eventuellt med att sy lite lakan, medan Filip tittar på supertråkig fotboll. Annars kan jag ju alltid roa mig med att packa inför helgen då vi drar mot sydligare breddgrader, över natten i alla fall. Skvallra inte för Isa bara, hon 'vill bo hos Skåne' som hon uttrycker det.

Jag ska uppdatera snart. Så fort som jag lyckas samla lite ork. Då ska jag lägga upp lite bilder ifrån helgen i Skåne, på sötaste systrarna och lilla Isa-Fis.

Just nu har jag dock en bebis som placerat sig mitt under lungorna och gör det väldigt svårt att andas. Det känns ungefär som när man fått ett slag mitt i solar plexus och precis börjar få luften tillbaks. Du kan andas, men det är otroligt jobbigt och i varje andetag får du lite för lite luft, vilket gör att det blir en himla massa suckande för att försöka kompensera.

Något lite mer positivt är att vi var på ultraljud i tisdags för att se om lilla Bebban växer och frodas som hon ska, och hon ligger precis mitt på kurvan.  1887 g väger hon och alla mått (huvud, mage, lårben) var precis rätt.

Mönsterbarn redan i magen! (Men vad annars kan man förvänta sig av en sådan mamma, klart Bebban blir perfekt!)

Idag fyller lilla Isa 4 år. Herregud, vad tiden gått fort, jag tycker det mer känns som 2 år. I alla fall är hon världens sötaste lilla Troll, med världens skönaste funderingar och kommentarer. Jag hoppas att hon alltid förblir denna lilla go'boll.



Idag fyller också lilla Papsen år. Några fler än 4 dock, han är ju ändå farfar/morfar-to-be.



Stort grattis till er båda, och jag hoppas att ni får en underbar dag!

Pööösss!

Det verkar som att det är oavgjort mellan Ida och Maja. Jag tycker att Ida är jättefint, medans det får Filip och Brandon att grimasera illa. Jag tror vi får dra lott när bebben kommer för att komma överrens.

Det är en liten flicka som ruvar där inne!

Lilla gos-grodan, vad jag längar efter dig!

(Nu har vi bara ett 'problem' kvar och det är vad den lilla skruttan ska heta. Förslagen är Ida, Maja eller Matilda)

Så här är hon/han/den/det... Saken som växer i mig. Lika söt som sin mamma, om jag får säga det själv.

Jag börjar få allvarlig graviditetshjärna nu, och då snackar vi riktigt svårt. Jag kan inte hålla en tanke i huvudet i mer än 2 sekunder, max, och spenderar den mesta tiden av min dag med att fundera på vad det nu var som jag skulle göra. Mycket irriterande!

I går var jag barnvakt åt lilla Isa-fisa, och fröken hade väldigt mycket funderingar kring bebisar och magar. Jag tror att hon kanske börjar acceptera att jag verkligen är gravid, innan har ju ju bara svarat med: Ja, på låtsas! och sen börjat prata om att hon misann ska ha en lillasyster och en lillebror som ska heta Vera och Kristian, och att de ska komma ifrån HENNES mage (igår hade hon dock ändrat sig och sa att hon skulle få dem av sin mamma, något hon tydligen även gått och sagt på dagis). Hon till och med petade lite på magen och sa att hon kunde känna en fot. När jag försökte förklara att bebisen är för liten för det, så svarade hon att hon hade visst känt det. Jaja, jag fick låtsas att jag höll med.
När Farmor slutat jobba, åkte vi in till Jönköping för att träffa henne, jag och Isa, och gissa om Isa tyckte det var roligt att jag och mamma kollade på barnvagnar. Inte så mycket va? Fröken gjorde dock sitt bästa för att roa sig själv, och kröp in mellan barnvagnar och lekte kurragömma. Detsamma gjorde hon när vi var inne på Kappahl och tyckte att vi var tråkiga, då smet hon in mellan kläderna och gömde sig, eller ja, tills hon hittade barnkläderna, då blev det röj där istället: Farmor, passar den här mig?
Lilla snuttan, det ska börjas i tid.

Apropå bebisar så kommer snart min första 'bebis' (äldsta lillasyster) hit upp i från Skåneland. Hon har frisör:at så duktigt att hon ska tävla i SM den 20-21 mars på Elmia. Då ska vi dit och heja på henne!

Apropå känna bebisar, så kände jag bebisen röra sig i magen för första gången igår. Det var när jag skulle sova (jag sover alltid på magen), och då tror jag att den lilla grodan protesterade lite, tyckte kanske att jag skulle ligga på rygg istället och sluta klämma henne/honom (fast jag tror 'henne').

Jag undrar hur sjutton jag ska kunna sova sen, när magen är stor.

...hade det inte varit för att vi sett dig på bild, så hade jag inte trott att jag var gravid. Magen har inte växt, inte tuttarna heller, och jag känner mig precis som vanligt nu när illamåendet gått över. Din pappa skulle kanske inte riktigt hålla med, han skulle nog vilja påskina att mina hormoner löper amok emellanåt, men det vet jag inte riktigt om jag ska hålla med om. Kanske bara lite.
Nu är det bara två veckor kvar innan vi ska på nytt ultraljud, och jag kan knappt vänta, om inte annat för att på nytt få bekräftelse på att du verkligen är där. En föredetta klasskompis till mig ska ha barn samtidigt som mig och hon har redan börjat känna hur hennes bebis sparkar, men av dig känner jag ingenting. Väldigt tråkigt tyckerjag, och jag hoppas att jag snart får känna något, om så bara ett litet sprattel.

Puss på dig, min groda, jag hoppas att allt är bra, och att du växer dig stor och stark!

Lite sent, men ändå..

Vi var ju alla hos Mamma på julafton, och åt god mat, och väntade på tomten. Det var lite svårt att dölja bebisen, eftersom jag mådde så illa hela tiden. Jag trodde att jag lyckades men när jag sen berättade för mamma så sa hon bara: Det visste jag väl! Så väl lyckades jag med andra ord. Tryggves reaktion var: Åh herregud, ved många vi kommer bli runt bordet när alla är här! Haha!



Isa hittade ett paket med sitt namn på... Gissa om det kliade i fingrarna. Lill-fröken trodde inte att hon skulle få några paket eftersom tomten hade varit hos henne när hon sov, alla paketen var till Farmor sa hon. Lill-skruttan!



Vår fina tomte som tappade byxorna, 2 gånger till på köpet. Stackars Brandon och Christopher, vi andra är ju vana vid det här laget..



Dags att öppna paket, gissa vem som fick flest.

...och tänk så lycklig man kan bli!!!



Har förresten ävan skapat en ny blogg 'Brev till mitt barn'. Ni hittar den här

I helgen var det fullt ös här hemma. Inte nog med att båda barnen var här, utan Filips lillebror, 17 år, var här också. Inte för att man märke av dem så där jättemycket, bortsett ifrån den höga ljudvolymen ifrån diverse TV-spel och Spotifylåtar som spelades. Ibland kunde någon sticka ut näsan, och man hörde ett:

-PAAAAAAAAPPA!  SÄG ÅT DEM ATT DET ÄR MIN TUR!

Lille Christopher, 10 år, kom in i vardagsrummet en kväll och satte sitt ansikte precis mitt emot sin pappas, nästan så nära att näsorna nuddade, och sa med stolthet i rösten:
-Ser du?
När Filip stilla undrade vad det var han skulle se, upprepade den lille:
-Men ser du? Om du tittar riktigt nära? Jag har ju fått SKÄGG!
Jag måste erkänna att jag hade lite svårt att hålla mig för skratt, men lyckades på något vis hålla det inne, och föreslog att om han nu hade fått skägg, så måste han nog få en lektion i hur man rakar sig. Sagt och gjort, Filip tog med honom in på toaletten och så fick lille Christopher raka sig för första gången i sitt liv.

Jag vet inte riktigt vad han var mest stolt över, att han fick raka sig, eller att han fick göra det innan sin bror, som är 3 år äldre.


Lite nervös för hyveln i början


Alldeles nyrakad och slät.

Annars händer det inte så mycket på dagarna. Jag har ÄNTLIGEN varit och fixat ett bibliotekskort, och passade på att låna några böcker, men de är snart utlästa. Tyvärr är det 'någon' som snor min bil varje dag, så jag har lite svårt att ta mig dit igen. Suck!

En annan sak som jag tänkte att jag skulle börja med, men som hittills inte gått så bra (jag har hållt på i 2 dagar, tålamod någon?), är mina studier i polska. Jag tänkte att jag skulle lära mig lite i alla fall, men tjena.

Herregud, så svårt det är, bara en massa olika varianter på sch-, och tsch-ljud. 

Vi får väl se vart det slutar någonstans, skulle jag själv få lägga en gissning så gissar jag antingen på hispan, eller på aktuten, då jag sprängt hjärnan och slagit knut på tungan.

Jag har världens sötaste pojkvän/sambo-to-be. Nar jag slänger mina humörsvängningar omkring mig, så ler han bara och säger att han älskar mig.

Jag var nog snäll i mitt förra liv, för att förtjäna detta.


Dags att sätta på vinterdäcken

Jag älskar dig jättemycket, du gör mig så lycklig!

Min älskade pojkvän är inte riktigt som alla andra, det är ett som är klart.  I förrgår morse till exempel när vi vaknade, så vände han sig mot mig, myste lite och sa sen:
-Nu är det snart jul! med ett stort leende på läpparna.

Jul??

Herregud, det är ju bara september.

Senare, när vi var på väg till hans far, spelades det helt plötsligt julmusik på högsta volym i bilen.  Vad säger man liksom?

Apropå Filips far, gissa om jag var nervös på väg dit. Det är ju allid nervöst att träffa svärföräldrarna för första gången, och kanske ännu mer så när det gått så fort som det har för oss. Dessutom har Filip berättat om hur hans far gärna skojar mycket och tycker om att driva med folk, vilket knappast hjälpte. Jag insåg ju ganska snabbt att jag skulle bli så bortgjord att det bara smällde om det, eftersom jag tror på allt som folk säger till mig. Fjärilar i magen räcker inte för att beskriva hur det kändes, jag var beredd på att be Filip att vända bilen och ta hem mig.

Så hur gick det då?

Det gick jättebra, Filips far, styvmor och lillebror var alla jättesnälla och trevliga, och jag tror (hoppas) att jag lyckades göra ett någolunda bra intryck på dem. Jag gjorde inte bort mig helt i alla fall, och det är ju skönt.


Brandon bakar pizza med sin farfar

Igår var vi hela dagen på badhuset och badade, synd bara att jag inte tänkte lite innan, då hade jag ju vetat att det skulle vara massa bebisar där, en söndag, vad tänkte jag på liksom. Bortsett ifrån det, så var det väldigt trevligt, trots att Brandon och hans far gjorde sitt bästa för att dränka mig emellanåt, men som ni märker så är jag fortfarande kvar.

Nu är det tillbaks till verkligeheten, upp tidigt och skjutsa och hämta.

Ha en underbar vecka!

Vi var ju som sagt i Halmstad och Busfabriken igår. Brandon och Christopher tyckte det var jätteroligt, och jag oxå. De for och flängde överallt i 2 timmar, energin verkade aldrig ta slut. Det är definitivt ett ställe som jag ska ta med Lilla Monstret till. Otroligt kul!



Brandon a.k.a Superman


Christopher sitter fast  :D

Efter Busfabriken åkte vi in till bio och tittade på G.I Joe, faktiskt rätt bra. Det är ju inte alltid som jag gillar 'killfilmer', men denna var faktiskt bra. Otroligt trevligt att gå på bio med, det var hur länge som helst sen sist. Jag tror att sist jag var på bio var när jag och Lillebror gick och tittade på 'Pirates of the Caribbean 2', och det var ju åratal sen.

I dag blir det nog lugnt, Filip ska jobba ikväll så vad vi andra ska hitta på, det vet jag inte.