This is Néa

...att hitta en bra lokal till dopet, eller rättare sagt dopfikat, samt en middag kvällen innan. Det enda vi hittat än så länge är IOGT-NTO, vilket betyder ingen alkohol. Det stör inte mig, men det hade ju varit trevligt att kunna bjuda på vin eller öl till maten.

Nu har jag äntligen hittat ett annant alternativ, håll tummarna att det är ledigt. ( Vill inte säga för mycket, man vill ju inte jinxa det liksom )

Annars har jag svårt att sova. Vette fan vad Filip ätit idag, men jisses! Det var som att gå in i en vägg i sovrummet. Nu har jag två alternativ, riskera gasförgiftning eller ligga på soffan och vakna hela tiden och vara helt trasig imorgon... Pest eller kolera, vad väljer man?

... -13 kilo på en vecka.

Tänk om resten kunde vara lika enkla, vilken lyx!

Så var hon då äntligen här efter en lång väntan.



Vår lilla, lilla groda.

Fort gick det också. Vattnet gick utan förvarning klockan 21.15, och 35 minuter senare hade jag regelbundna värkar med 2 minuter emellan.
Det var bara att packa sig in i bilen och åka in till förlossningen.
Vi var där vid midnatt undefär, och efter en undersökning tyckte barnmorskan att jag skulle försöka vila lite eftersom värkarna inte var så starka än, så vid 1-tiden fick jag 2 panodil och en mild sovtablett. Det tog nog inte mer än en halvtimme innan jag insåg att någon vila skulle det då inte bli tal om. Värkarna blev bara större och större och tillslut tvingade jag Filip att ringa efter barnmorskan igen.

Henne hade jag kunnat strypa kan jag lova.

Hon kom in, sa att hon skulle se om de kunde ge mig något mot smärtan och gjorde en undersökning där det konstaterades att jag bara var öppen en centimeter, och då hade jag redan så ont att jag inte kunde vara tyst längre. Sedan berättade hon att de inte hade något ledigt förlossningsrum, men så fort det blev ledigt så skulle jag få lite lustgas. Jag hade velat säga åt henne att jag skiter väl i alla andra, ge mig något, vad som helst, men jag kunde inte. Jag kunde inte prata, orkade inte, allt kretsade bara kring smärtan.

Så här i efterhand kan jag ju förstå att de trodde att det var långt kvar, och att det var därför som de tog det så lugnt, men just då ville jag drämma något hårt i huvudet på dem.

Nästa gång hon kollade hade jag öppnat mig 5 centimeter, och det var nog då som hon insåg att det skulle gå fort. Eller ja, fort, för mig kändes det som en evighet, värkarna kom ett i ett, det var knappt att jag hann ta ett par andetag emellan, men för dem var detta fort. Det sägs att när man börjat öppna sig så kommer man att öppna sig med ungefär en centimeter i timmen. Det betyder att öppningskedet tar ungefär 10 timmar, och här hade jag gått från 1 till 5 på en timme. I 2 timmar fick jag ligga innan vi fick komma in till ett rum och jag äntligen kunde få lustgas, och som jag längtat! Jag tog med glädje emot masken, men vad besviken jag blev. Jag drog och drog i den jäkla masken men ingenting hände. Jag hade lika gärna kunnat ligga och lukta på blommor eller nåt. Snacka besvikelse. Det enda det var bra till var att mina skrik dämpades för skrek, det gjorde jag. När jag sen hörde hur de började prata om epidural kände jag bara: Ja, ja JA!

Besvikelse igen!

Innan den var lagd och börjat verka, så var jag fullt öppen och det var dags att krysta. Mot krystvärkar finns ingen bedövning. Tack för den, Televerket.

I alla fall så gick det ju bra, om man ser till slutresultatet, men det var inte ett dugg kul under tiden. Bland det första som jag kunde klämma ur mig efteråt var: Det blir fan inga fler barn!

Hur det går med det får vi väl se, just nu njuter jag av att sniffa bebis hela dagarna.



Hon är så fin, min lilla groda!

Vår efterlängtade lilla Julia <3

...ni kan sluta läsa nu.

Igår var jag inne på förlossningen för att ta ett blodprov, jag har nämligen fått gravidklåda. Väl där bestämde läkaren att det nog var dags att klämma ut den lilla skitungen snart och ville känna efter.

Visst, det var bara att strippa och hoppa upp i sängen med bena i vädret.

-Det här kan kännas lite obehagligt, sa hon.

Obehagligt, MY ASS!

Det var ren och skär smärta. Jag har fortfarande inte riktigt koll på vad det var hon gjorde, men jag har fått ned det till 2 alternativ, antingen en hinnsvepning eller någon sorts massage av livmodertappen. Då snackar vi inte om någon skön massage, nu snackar vi om våldsam misshandel för att få den att mjuka upp sig.

I vilket fall som helst så snackar vi ren och skär smärta ifrån helvetet.

I mina försök att googla reda på vad som gjordes hittade jag ett inlägg ifrån en trebarnsmamma som blivit utsatt för samma. Hennes kommentar var att hon hade fött 3 barn, alla utan bedövning, men det här var värre.

Det fick i alla fall slemproppen att lossna, det är ju ett plus. Ett minus är att den kan göra det för tidigt ändå, och då bara återbildas den.

Suck!

Jag vill verkligen inte behöva gå tillbaks och bli utsatt för hinnsvepning/massage igen, så nu håller alla tummarna för att bebisen kommer inom de närmsta dagarna, ok?

Eftersom jag är så förbaskat dålig på att uppdatera bloggen, så tar jag nu sommarlov och återkommer när det händer något. Antingen bebis eller något annat roligt. Vi får se.

Njut av solen!

(Förresten, Lillebror ska tävla i att lyfta tunga saker imorgon, heja på honom!)

...minst...

Med min vanliga tur så kommer jag gå över tiden med två veckor och behöva bli igångsatt. Så det kanske snarare är 7 veckor kvar. URK!

Annars börjar det bli väldigt varmt, och det är inte kul när man är en sån tjockis som jag. Tur att det finns kallvatten i duschen säger jag bara. Jag hoppas på lite svalare väder framåt, när vi allihopa ska ned till Skåne för att besöka skatepark (Nej, jag ska inte skejta!) och hämta svärmor på flygplatsen. Är det lika varmt som nu, eller värre, så kommer jag att sitta i bilen hela tiden, med AC:n på högsta.

Imorgon ska jag och lilla mamsen till IKEA i värmen och jag känner att jag kommer att avlida. Förhoppningsvis är det sista shoppingrundan nu innan bäsan kommer, jag tror att jag har gjort klart allt. Å andra sidan så blir man väl aldrig klar, alltid finns det väl något mer att köpa eller fixa till. Till och med Filip har fått en dos av fixbacillen och har nu dragit igång en renovering av hallen. Jag har en svag misstanke om att han dragit ut på det med flit för att jag skulle bli tillräckligt fet för att inte kunna hjälpa till.

Nu ska jag ta min nya bok och kollapsa i sängen. Så kul är mitt liv.

Det var så fint och kärleksfullt att jag fick en liten tår i ögat.

Nu du Filip, nu har du en del att försöka leva upp till. ;)

..så var det fredag igen då. Det var ju kul, eller ja, typ, kanske. Det är ju inte precis som att det spelar någon större roll vilken dag det är. Filip är i Ljungby och jobbar på Harry's och jag sitter här framför datorn och tråkar. Inget är det på TV heller. Min kvalificerade gissning är att jag väldigt snart kommer att tröttna och lägga mig i sängen med en bok. Det är vad mina fredagskvällar består av nu för tiden, inget festande här inte.

Funderar lite på att investera i en ny mobil, nu när det snart kommer en liten, Vill ju ha en med lite hyfsad kamera, min har ju inte ens fotolampa/blixt. Funderar på en Sony Ericsson Xperia X10 mini. Jag har inte bestämt mig än dock, det är ju jättesvårt att välja.

Suck.

Var ute och hälsade på älsklingen ute på High Chaparral idag. Det var ju länge sen vi sågs nu (Onsdags kväll, jag har jobbat och han med) Saknat det stället litegrann, det hade ju sina roliga stunder. Speciellt när det var dessa eventhelger, och mycket folk. Vissa att det fanns idioter, men de finns ju överallt, det kan man aldrig komma undan.

Egentligen borde jag ha stannat hemma och gjort lite nytta, men orka liksom. Vem tar inte chansen att smita ifrån om det går för en stund? Dessutom har jag ju hur mycket tid som helst om dagarna så min gardin som jag ska sy och hänga vid bebisens säng hinns nog med. Dock var jag så duktig att jag planterade om några blommor, vilket var på tiden. Nu håller vi bara tummarna att de överlever.

Annars går livet sin gilla gång, magen blir större och större för varje dag, snart exploderar jag väl. Lillasyster tar studenten på fredag och gissa om det är lätt att hitta en klänning när man ser ut som en jäkla luftballong. Jag börjar allvarligt överväga 'svart sopsäck' som alternativ. Å andra sidan så kommer ingen att se mig ändå, jag kommer fortfarande kämpa med att rulla ur bilen när hon springer ut.

Hade en liten tanke om att titta på finalen i Eurovison ikväll, men jag tror att jag struntar i det, Jag tycker ju ändå att låtarna suger. Sängen med en bok låter väldigt lockande, så så fort jag orkar komma upp ur soffan så kommer jag vagga dit.

God natt!

I natt drömde jag om att dricka öl.

Jag tror att min hjärna försöker psyka mig eller nåt, jag dricker ju inte ens öl i vanligt fall.

Igår provade jag klänningar inför Lillasysters student. En av dem var en rosa kreation i silkigt tyg.
Filips kommentar var:
-Om du gömmer benen ser du ut som en badboll.

Tack älskling!

När man lider av diverse olika krämpor finns det vissa hjälpmedel att ta till. För foglossningen till exempel, finns ett jättestort gummiband att spänna runt, ja rumpan för att vara ärlig. Mot onda knän finns väldigt snygga knästöd, av sån sort som idrottare använder. Problemet är att om man använder båda sakerna samtidigt får man en lätt vaggande gång.

Tillräckligt mycket för att ens sambo ska börja kvacka när han får syn på en. 

Att man sen redan har en lätt förskjuten tyngdpunkt framåt gör inte saken bättre.

Idag åt vi kebab här hemma. I vanliga fall tycker jag att det är ganska gott, men icke idag. Idag bestämde sig mina smaklökar för att jäklas med mig, och kebaben smakade fisk. Mumma eller? Nja, just fiskkebab är inte någon kombination som jag skulle rekommendera, jag tror inte att det är något som kommer att slå.

Annars är jag så himla trött, jag skulle kunna sova dygnet runt. Idag vaknade jag vid halv sex, somnade om vid halv sju, vaknade igen vid tio och somnade igen till elva. Nu har jag lyckats hålla mig vaken sen tolv, men längtar tills klockan blir så mycket att jag kan få gå och lägga mig igen.

Kul liv man har. Det är tur att jag jobbar nån dag i veckan, så att jag får tvinga mig att hålla mig vaken ibland i alla fall.

Jag vill ha en sån här!

'Den mexikanska bolan eller graviditetspinglan är ett vackert smycke för gravida. Inuti smycket finns en liten xylofon på vilken en liten boll dansar runt och avger ett speciellt svagt ljud när kvinnan rör sig. Genom att bära smycket långt ner på magen kan barnet höra ljudet.

Från cirka 20:e graviditetsveckan kan barnet i magen höra och känna igen ljudet. Det magiska rogivande ljudet lugnar bebisen under graviditeten och efter födelsen känner barnet igen ljudet och blir lugn av det.'

Filip är inte riktigt av samma åsikt, hans kommentar var: Varför ska du gå med en koskälla runt halsen?

...gillar inte riktigt vår ommöblering vi gjort för att få plats med bebisen. Deras soffa som de hade i garderoben åkte till tippen och torktumlaren fick ny plats där. Nu är hundarna inte riktigt nöjda med det beslutet, men vem har en egen soffa till sina hundar?

Så vad gör de?

I natt var jag uppe på toa, som vanligt, och när jag kommer tillbaks till sängen är den ockuperad av hundar. Alla ser fullkomligt oskyldiga ut, som att de alltid legat där och jag ska erkänna att jag inte orkade bry mig mitt i natten, men gissa om jag fick lida för det? En schäfer, en dobbermann och en liten dammtuss klistrade vid sidan, gissa om jag höll på att dö av värmeslag?

Inatt får de definitivt hålla sig borta.

... så nu sitter Filip i soffan, klistrad framför polsk TV, och 'sörjer'.  Det betyder att han inte kan göra någonting, utan är totalt handlingsförlamad tydligen. Jag däremot som lider av foglossning och har ont ska hämta kaffe, göra frukost, tvätta m.m. Jag hade kunnat köpa det om det inte hade varit för att hans spontana reaktion var:
-Äntligen! Vet du hur dum i huvudet han var?

Så mycket för den sorgen.

Kul dag för mig.

(Annars är Filips styvfar rätt kul, han är övertygad om att planet kraschade eftersom det flög över ett ställe där Stalin avrättad polska officerare. Andarna efter dessa offer ska nu ha 'dragit ned' planet. Varför spöken efter polska officerare skulle dra ned ett plan fyllt med polacker, istället för ryssar, vilket verkar mer 'logiskt', får man inte veta)

Vem visste att det kunde vara så skönt att få jobba lite? Jag har gått hemma nu sen slutet av augusti, och även om det bara är ett par dagar som jag ska jobba, så känns det underbart.

Att få komma ut och göra något.

Jag hoppas bara att det blir fler gånger.

Nu är det bara hälften kvar... eller bara och bara... 20 långa veckor där jag bara kommer att bli fetare och fetare, och allt kommer bara att bli mer och mer jobbigt, och ute blir det bara varmare för varje dag.

Jag blir trött av att bara tänka på det.

Klockan sju imorgon bitti kommer målarna hit.... SJU! Herregud, det är ju mitt i natten för mig. I alla fall så är det köket och vardagsrummet som ska få en uppfräschning, vilket verkligen är på tiden. Det är nog inte omtapetsera här på 10 år, och den förra hyresgästen var inte den mest försiktiga. I köket ska också nya luckor och bänkskivor istalleras, och det ska bli så skönt att få nytt och fräscht. Jag har nog aldrig tänkt så mycket på baciller och äckel som efter att jag blev gravid.

Eftersom vi bara har vardagsrummet och köket att umgås i, så kommer jag att spendera de nästkommande dagarna inlåst i sovrummet. Jag ska tvinga Filip att servera mig mat i sängen och stäckläsa böckerna som jag fått låna av Angela (Legenden om Ljusets Rike). Problemet är att de 10 bäckerna hon hade kommer jag att läsa ut på första dagen. Det är ju inte någon svårare litteratur om man säger så, men ibland behöver man kunna slöläsa lite också.

Idag har jag äntligen lyckats lura med mig den andra halvan av vårt förhållande till BabyProffsen för att titta på barnvagn till vår lilla Groda. Han var väl så där road och vad jag än sa, så svarade han:
-Jättefint, älskling, det blir jättebra.

Vilket engagemang va?

Eftersom jag åtminstone försökt visa honom, så kan han inte klaga på mitt val senare, då är det försent. Jag trodde nästan att vi skulle vara osams och börja tjafsa eftersom han har en otrolig förmåga att reta gallfeber på mig, och han tycker att det är otroligt kul när jag blir så arg att orden fastnar ( mest roligt hade han nog åt när jag kallade honom: Din jävla jävel-jävel), men det gick ju hur bra som helst.

Den här har vi (jag) i alla fall bestämt oss för:


Det är en Baby Travel Grizzly, den är billig (3000 kr) och viktigast av allt, den klarade alla test som konsumentverket utsatte den för.

Nu ska jag ta och spela lite musik och se om Grodan kan tänkas lugna ned sig lite, det är ett himla snurrande och sparkande där inne.