Grattis lilla skruttan och Papsen
Idag fyller också lilla Papsen år. Några fler än 4 dock, han är ju ändå farfar/morfar-to-be.
Stort grattis till er båda, och jag hoppas att ni får en underbar dag!
Pööösss!
Gör om, gör rätt!
Om du kanske tänker till nästa gång, så slipper du sitta och undra varför hon är arg på dig.
Fail, BIG fail!
Ojojoj..
Nu vet vi!
Det är en liten flicka som ruvar där inne!
Lilla gos-grodan, vad jag längar efter dig!
(Nu har vi bara ett 'problem' kvar och det är vad den lilla skruttan ska heta. Förslagen är Ida, Maja eller Matilda)
Att komma hemifrån...
Att få komma ut och göra något.
Jag hoppas bara att det blir fler gånger.
Könsbestämmande ultraljud
Tilt i huvudet
Så här får man inte tycka, och absolut inte tänka. Då är man en DÅLIG människa, det har jag nog hört.
Frågan är vad man då ska göra?
Problemet är att jag, som många vet, har velat ha barn i många, många år. I min hjärna har det alltid varit en flicka när jag tänkt på det. Det är inget medvetet val, jag vet inte varför, men så ligger det till. Nu när jag väl är gravid är jag livrädd för att det ska bli en kille. Inte för att jag har något emot pojkar, men jag är rädd för att det kommer att bli hel-tilt i huvudet på mig om det kommer ut en liten snopp. Jag är rädd att jag ska stoppa bebben i torktumlaren, eller kanske ugnen. Bli helt ko-ko med andra ord. Men det får man inte prata om, då är man en hemsk människa. Hur kan man ens tänka på att skada sitt eget barn?
Därför försöker jag nu att övertala Filip att vi ska ta redan på vad det är för kön på bebben i förtid, så att jag ska hinna vänja mig, om det är en kille, för att jag inte ska få hjärnsläpp. Jag tror att får jag bara förbereda mig, så blir allt bra, men så länge jag inte vet, kommer rädslan alltid att finnas där. 
Halvvägs!
Jag blir trött av att bara tänka på det.
Grodbild
Dagen efter...
-Men fatta! Den vill ju inte, låt den vara!
Nästa gång ska jag vara lite tuffare...
Hata barnmorskor!
Har just kommit hem ifrån att ha gjort ultraljud, och jag är skitsur, för att uttrycka det milt.
Så här ligger det till: Ända sen jag började känna bebisen så har det varit ett himla levande där inne, speciellt mornar och kvällar, så mycket att det till och med väckt mig på morgonen. Filip har också känt hur den snurrar runt där när han lagt handen på magen. Dock har det varit VÄLDIGT lugnt den sista veckan, jag har bara känt något enstaka snurr då och då. Givetvis blir jag orolig, det är ju ändå mitt första barn, och jag har ingen aning om hur det 'ska' kännas. När jag låg där på britsen så passade jag på att fråga barnmorskan hur detta kommer sig, jag vill ju veta om detta är normalt, eller om det är något jag ska oroa mig för. Hennes svar:
-Vadå, känner du den eller? Det betvivlar jag starkt.
Men hallå!
Ville jag veta om du trodde mig eller ville jag ha ett svar på min fråga?
Jag blev så fruktansvärt arg att det krävdes all min viljestyrka för att överhuvudtaget klara mig igenom resten av undersökningen och till bilen utan att börja gråta. Vad är det för sätt? Här ligger jag som förstagångsföderska och har en fråga, och som svar får jag att jag bara ljuger/inbillar mig.
Idiot!
Konstiga saker
Tänk vad mycket konstigt man kan få för sig när man är gravid. Inte ens Filip, som annars äter det mesta, trodde att jag var klok i huvudet när han såg min tallrik.
Å andra sidan är det mycket som han inte förstår nuförtiden. Som hur jag kan bli totalt megaäcklad av något som jag inte ens reagerat på innan. Hur ska man förklara att bara tanken på det äckliga får det att krypa i hela kroppen, att man ryser i hela kroppen av bara tanken på alla baciller och annat äckel som finns överallt. Vi skulle åkt och badat igår, men bara tanken på allt äckel i bassängen, spott, snor, äckliga människors diverse kroppsvätskor...
Usch, jag ryser av bara tanken!
Som sagt, hur förklarar man det? Inte lätt för andra att förstå, speciellt eftersom det verkar komma på de mest konstiga tillfällen, det är inte så att det är så här hela tiden.
Men, men, det går väl över med tiden hoppas jag.
Undrar hur det är med min lilla bebis?
Men..
... den senaste veckan har det varit väldigt lugnt. Jag har känt ett litet sprattel ibland, men inte alls i samma utsträckning som innan. Imorgon ska vi på ultraljud, jag hoppas verkligen att allt står bra till där inne.
Aaargh!
Aargh, vad det är tråkigt att vara gravid, jag tycker att den lilla skitungen ska vara färdigbakad och ploppa ut nu.
Skadad eller vad?
Mindre kul att de nu är slut och jag måste vänta JÄTTELÄNGE på de sista 10 delarna.
Bortskämd eller?
Renovering
Eftersom vi bara har vardagsrummet och köket att umgås i, så kommer jag att spendera de nästkommande dagarna inlåst i sovrummet. Jag ska tvinga Filip att servera mig mat i sängen och stäckläsa böckerna som jag fått låna av Angela (Legenden om Ljusets Rike). Problemet är att de 10 bäckerna hon hade kommer jag att läsa ut på första dagen. Det är ju inte någon svårare litteratur om man säger så, men ibland behöver man kunna slöläsa lite också.
Idag har jag äntligen lyckats lura med mig den andra halvan av vårt förhållande till BabyProffsen för att titta på barnvagn till vår lilla Groda. Han var väl så där road och vad jag än sa, så svarade han:
-Jättefint, älskling, det blir jättebra.
Vilket engagemang va?
Eftersom jag åtminstone försökt visa honom, så kan han inte klaga på mitt val senare, då är det försent. Jag trodde nästan att vi skulle vara osams och börja tjafsa eftersom han har en otrolig förmåga att reta gallfeber på mig, och han tycker att det är otroligt kul när jag blir så arg att orden fastnar ( mest roligt hade han nog åt när jag kallade honom: Din jävla jävel-jävel), men det gick ju hur bra som helst.
Den här har vi (jag) i alla fall bestämt oss för:
Det är en Baby Travel Grizzly, den är billig (3000 kr) och viktigast av allt, den klarade alla test som konsumentverket utsatte den för.
Nu ska jag ta och spela lite musik och se om Grodan kan tänkas lugna ned sig lite, det är ett himla snurrande och sparkande där inne.
Åtalad för missfall??
Som om ett missfall inte är nog tragiskt som det är, nu ska smärtan späs på ytterligare. Visst kan jag förstå tanken bakom, att det är för att förhindra aborter på olaglig väg, men vad händer med dem som verkligen vill ha barn och förlorar det som de så länge längtat efter? Vad händer med de som på grund av olika anledningar har svårt att få barn, och får missfall efter missfall? Dödsstraff på det eller?
Läs mer här: Missfall kan bli kriminellt i Utah
Trött
Mindre roligt klockan halv sju på morgonen, när allt jag vill är att sova. Min bebis är tydligen redan förbaskat morgonpigg.
*suck*
